English information

Användarinloggning

Den 17 oktober 2011

Jag har fel... Eller?

I dag utkom ett nummer av HSV:s nyhetsblad Nyheter & Debatt och en av rubrikerna i tidningen inleds med orden “Camilla Georgsson har fel” (läs här, s. 3). När en blir apostroferad är det svårt att låta bli att “ta betet” och ge svar på tal. Vad det handlar om är att Svenskt näringslivs Patrick Krassén anser att jag felaktigt påstår att organisationen inte inkluderar offentlig sektor och organisationer i sitt arbetslivsperspektiv.

Den som läser den intervju som det refereras till (återfinns här, s. 7) ser att det jag främst säger är att Svenskt näringsliv (SN) inte har monopol på att avgöra vad som utgör en nyttig utbildning samt att SFS inte håller med om deras definition av nyttoeffekt.

Vad jag även menar, vilket möjligtvis inte framgår så tydligt av intervjun, är att jag anser SFS ha en bredare syn på utbildningarnas användbarhet än vad Svenskt näringsliv har (SN:s syn framgår bland annat av den rapport som indirekt refereras till i min intervju). Därför är det intressant att Krassén skriver att jag “inte alls tar upp” entreprenörskap och möjligheten att starta eget efter studierna. I intervjun säger jag nämligen att SFS värnar utbildningars användbarhet och jag nämner i sammanhanget privat, offentlig och ideell sektor. Jag använder begreppet “användbarhet” just för att det innefattar entreprenörskap och egenföretagande, snarare än exkluderar det (vilket begreppet “anställningsbarhet”, ofta använt, faktiskt gör).

Patrick Krassén menar vidare att faktumet att SN nämns fyra gånger i det föregående numret av Nyheter & Debatt tyder på att det finns stort intresse för organisationens arbete. Intresse och kritik är inte synonymer. Att en rapport omnämns som ett hot mot den högre utbildningen eller att det anges att en organisation har omformulerat ett kontroversiellt utspel är knappast exempel på det förstnämnda. All publicitet är inte bra publicitet.

Slutligen skriver Patrick Krassén att SN ser mycket positivt på fortsatt engagemang i frågor inom den högre utbildningen. Där är vi överens. Det som skiljer oss åt är sättet på vilket vi jobbar för det. Att göra sig ovän med akademin och att påverka den är två olika saker. Självklart är SFS inte alltid överens med politiker eller alla delar av akademin men vi lägger stor vikt vid att lyssna till, och föra en reell dialog med, den sektor vi vill påverka. Det rekommenderar jag SN att också göra.

Att arbetslivets företrädare visar intresse för den högre utbildningen ligger i studenternas intresse och SFS talar om att akademin och arbetslivet i vissa avseenden måste närma sig varandra. Vi samarbetar gärna med aktörer som har studenternas bästa för ögonen och som för en dialog med akademin om hur vi, tillsammans, kan jobba för att studenter på bästa möjliga sätt ska rustas för det samhälle de ska verka i.

Kommentarer