SFS kommenterar den forskningspolitiska propositionen

 

 

SFS kommenterar den forskningspolitiska propositionen som presenterades under en presskonferens med Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning. Idag ger vi övergripande kommentarer med några nedslag i propositionen och nästa vecka publicerar vi ett blogginlägg med mer djupgående analyser. 

Sveriges förenade studentkårer (SFS) är överlag positiva till forskningspropositionen. Flera frågor som vi drivit har fått gehör, bland annat ska basanslaget höjas och utbildningsbidraget för doktorander avskaffas. Detta är två viktiga segrar för att höja kvaliteten på utbildningarna och skapa tryggare förutsättningar för doktorander. Den största vinsten är dock den i förväg annonserade nyheten om en utredning kring resurstilldelningssystemet för högre utbildning och forskning. Ett högre basanslag kan väntas leda till att många utbildningar får en starkare forskningsanknytning. Det gör högre utbildning bättre och mer relevant.

Något som SFS däremot är kritiska till är hur regeringen i samma andetag föreslår ökad autonomi och tillit till lärosätena samtidigt som de tydligt gör ett flertal riktade satsningar och pekar ut prioriterade områden. SFS anser att politiken ska hålla sig ifrån en detaljerad styrning av högre utbildning och forskning. Lärosätena bör själva utforma forskning och utbildning i dialog med regeringen.

Ökade basanslag

Äntligen! SFS anser att det är positivt att basanslagen för såväl utbildning som forskning stärks. Basanslagen kommer att höjas med 1,3 miljarder successivt fram till 2020. Trots höjningen så kommer merparten av forskningsanslagen fortfarande vara konkurrensutsatta. Höjningen är visserligen en förbättring som torde möjliggöra större långsiktighet och att många utbildningar får en närmare anknytning till forskning, men vi hoppas att basanslagens andel av forskningspengarna höjs ytterligare inom den period som forskningspropositionen avser.

Ökad långsiktighet genom 10-årsperspektiv

Nytt för i år är att forskningspolitiken presenteras med ett perspektiv på tio år, istället för fyra år. Med det här längre perspektivet skulle det egentligen vara möjligt för regeringen att presentera mycket mer vågade visioner om en hållbar fördelning mellan basanslag och extern finansiering, en sund balans mellan forskning och utbildning, och forskningens långsiktiga förutsättningar. Detta upplever vi saknas i propositionen. Även om vissa steg i propositionen har tagits i rätt riktning, så saknas en tydlig vision om hur akademin ska se ut om tio år.

Jämställdhet

Regeringen sätter som mål att hälften av alla nyanställda professorer ska vara kvinnor 2030. SFS är positiva till att det satsas på jämställdhet inom akademin, men är kritiska till att ambitionen endast rör nyanställningar av professorer, då detta endast marginellt påverkar den ojämställda professorskåren.

Regeringen uppger också att de vill förtydliga lärosätenas och forskningsfinansiärers uppdrag att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina verksamheter. Det här är bra. Vi ställer oss dock frågande till vad det kommer att innebära i praktiken. Och vi frågar oss varför regeringen inte går längre, exempelvis genom att aktivt arbeta för en jämställd representation i styrelserna för lärosätena och andra myndigheter som beslutar om forskningsmedel.

Meriteringsanställning

Regeringen uttrycker en vilja att på nationell nivå enhetligt reglera meriteringsanställningar samt tydliggöra meriteringskraven. Dessa ansatser är bra och bidrar i vår mening till att trygga såväl karriärvägar som anställningsformer. Om meriteringssystemet görs förutsägbart, transparent och bidrar till att kopplingarna mellan utbildning och forskning ökar, så kan det dessutom fungera kvalitetshöjande för hela akademin. I nuläget lyfter propositionen dock inte vikten av att se till såväl pedagogiska som vetenskapliga meriter vid anställningar. Vi hoppas att regeringen tydliggör detta framöver.

Utbildningsbidraget för doktorander slopas

SFS har länge drivit frågan om att ersätta utbildningsbidrag med anställning. Det är därför positivt att propositionen föreslår att utbildningsbidraget avskaffas. Det handlar om att trygga karriärvägar och anställningar även för forskarstuderande.

SFS är dock kritiska till att regeringen väljer att behålla stipendiefinansiering av doktorandtjänster. Problemet med stipendiefinansierade doktorander är bland annat att de inte får tillgång till fullgoda sociala rättigheter. Eftersom propositionen rör ett 10-årsperspektiv är det oroande att regeringen saknar ambitionen att i längden slopa stipendiefinansiering. SFS vill att doktorander, från första dagen, blir anställda för hela studietiden.   

UKÄ får nytt uppdrag för kvalitetssäkring av forskning

I propositionen skriver regeringen att Universitetskanslersämbetet kommer att få i uppdrag att kvalitetsgranska lärosätenas forskning. Universitetskanslersämbetet ansvarar redan idag för kvalitetssäkringen av all högre utbildning och att de nu kommer att ansvara även för kvalitetssäkring av forskning ser vi som något positivt. Att Universitetskanslersämbetet får ett samlat ansvar kommer förhoppningsvis leda till att kvalitetssäkringen av forskning genomsyras av ett helhetsperspektiv med balans mellan utbildning och forskning.

Framtiden

Generellt ställer vi oss mycket positiva till den proposition som idag har presenterats. Nu hoppas vi att vi framåt kan få svar på de frågor och problem vi ser, men framförallt att propositionen vinner gehör såväl politiskt som inom sektorn. Det vore en stor vinst för Sveriges studenter och forskarstuderande – och inte minst för högskolan och samhället i stort!

 

Charlotta Tjärdahl, vice ordförande Sveriges förenade studentkårer

Fredrik Lindeberg, ordförande Sveriges förenade studentkårers doktrandkommitté