As the EU leaders are committing to the EU 2020 vision in the June EU Summit;

The European Students’ Union (ESU), consisting of 45 national unions of students from 37 different countries and representing over 11 million students in higher education, asks the EU leaders to emphasize higher education as a public good and responsibility and prioritize access and success in education.

We demand that the proposed benchmarks on raising the level of tertiary education to 40 % and reducing the number of European citizens living below the poverty line by 25 % are adopted in the EU 2020 strategy. Although the European Students’ Union endorses the investment into Research and Development, a better employment rate and a greener society, it sees the plans of the EU leaders hardly feasible without clear commitment to reduce the share of early school leavers to under 10 %. The inclusion of benchmarks on 20 % mobility in higher education and enhancing Lifelong Learning are also crucial priorities.

The European Students´ Union stresses that ambitious targets of higher levels of participation in tertiary education should be supported by clear commitments to increasing public investments, raising the overall level of quality and improving the social dimension and equal access to higher education.  Higher education is a public good and a public responsibility and EU member states that are afraid to invest in higher education are not willing to invest in a better future and societal development for all European citizens.

After the financial crisis the quality and access to higher education has been seriously put at risk through cutbacks in public financing of higher education in a number of European countries. The result has been increased tuition fees and general cutbacks in the quality of studies and welfare services to students. We now see that the targets set by the Lisbon strategy failed to gain the necessary public support, and progress on benchmarks in education have not been achieved. The EU 2020 strategy, in this context must secure the inclusion of stakeholders, setting the right priorities and the commitment of governments. The repetitive emphasis on the modernization agenda of higher education and the narrow approach to quality and rankings of higher education institutions are contradictory to increasing access and social cohesion. We are further concerned that increased competition and commodification in higher education will damage the overall objective of raising the level of knowledge for all of Europe.

Moreover, it should be clear that the EU2020 strategy, when addressing education should avoid any contradictory stand with the Bologna Process and that it stays an independent process based on stakeholder involvement and social values.  Further confusion between the goals and tools of the two processes has to be prevented.

Therefore these 11 million students are demanding to prioritize the education and poverty targets in the EU 2020 strategy and treat them as a paramount part of the EU´s development.  

Vi tror att sådana avgifter starkt skulle motverka internationaliseringen av utbildningen och slå hårt mot både internationella och svenska studenter. Vid införandet av avgifterna riskerar antalet internationella studenter att minska kraftigt. I Danmark försvann hela 90 procent när studieavgifter infördes. Frågan är vad som ska locka internationella studenter i framtiden? Det svåra svenska språket, den snödränkta vintern eller en fri utbildning? Vårt utbildningssystem är inte på långa vägar redo för avgifter och de visar också de undersökningar som pekar på att få skulle komma hit om studierna kostade i Sverige.

Internationella studenter breddar perspektiven i utbildningen och genom dem skapas internationella och långsiktiga kontaktnät som är gynnsamma för svensk industri och arbetsmarknad. De blir ambassadörer för Sverige i världen och de blir nödvändiga för internationella forskningssamarbeten. De utomeuropeiska studenterna gör dessutom att kursutbuden kan hållas mycket bredare än det annars hade kunnat göras. Genom dem finns underlag för att ge specialiserade kurser som annars inte hade varit möjligt. Detta är till fördel för de svenska och europeiska studenterna och bidrar till att viktig kompetens finns i Sverige och resten av världen. Ofyllda kurser utan dem skulle dessutom ge sämre kvalitet och sämre underlag för arbetsmarknaden.
Argumentet om att det är svenska skattebetalare som får stå för notan faller dessutom platt när vi ser att masterstudenter söker sig till Sverige för att avsluta sina utbildningar. Inte nog med att dessa också betalar skatt under tiden de bor här samt konsumerar, de blir en del av den spetsforskning inom teknik och medicin som Sverige är beroende av om vi ska överleva som en högteknologisk exportnation på den allt tydligare globaliserade marknaden.

Avgifterna har även som tendens att medföra en social snedrekrytering där endast de studenter som har hundratusentals kronor i sina föräldrar fickor kommer att ha råd att ta sig hit. För att till viss del motverka detta skulle ett omfattande och dyrt stipendiesystem behövas, med hundratals miljoner kronor i stipendiemedel. Detta tillsammans med ett komplicerat juridiskt och administrativt system för avgifterna skulle äta upp det mesta av de vinster som avgifterna i teorin skulle kunnat ge.

I alla europeiska länder som infört avgifter för internationella studenter före 2006 har dessutom avgifter sedan införts för landets egna studenter. Det får vara nog med ”det drabbar inte mig” argumenten, tystnaden är en kortsiktig lösning och om vi är tysta idag får vi stå vårt kast imorgon. Risken för att avgifterna smittar även svenska studenter är överhängande, förslag på detta förs redan fram av till exempel Svenskt näringsliv. En naiv syn på smittorisken kommer inte att innebära att avgifter för svenska studenter inte införs, bara att chocken blir mycket större när det väl händer.

Klas-Herman Lundgren, ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS)

Robin Moberg, vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS)

Både det finska och det svenska högskolesystemet befinner sig mitt i den mest omfattande förändringen sedan 1960-talet. De nordiska högskolorna utmanas av internationalisering och den globala konkurrensen. På grund av detta finns det också ett utökat behov av nordiskt samarbete.

Seminariet arrangeras av Finlands studentkårers förbund, Förbundet för studerandekårer vid yrkeshögskolorna i Finland samt Sveriges förenade studentkårer i samarbete med Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland. Seminariet ordnas som en del av märkesårprojektet 1809 – det nya Finland, det nya Sverige.

På seminariet diskuteras bland annat påverkandet på Europeiska Unionens beslut och internationaliseringsprocesser samt gemensamma idéer för framtiden. Samtidigt vill man integrera internationalisering som en mer enhetlig del av de lokala studentkårernas verksamhet.

År 2009 har det gått 200 år sedan Finska kriget som är en viktig milstolpe i Finlands och Sveriges historia. Märkesåret ger en utmärkt utgångspunkt för ett omfattande finsk-svenskt studentkårsmöte. Under den första seminariedagen talar bland annat Finlands undervisningsminister Henna Virkkunen, vice ordförande för utbildningsutskottet Marie Granlund (s) samt minoritetsombudsmannen Johanna Suurpää. Under den andra dagen arbetas det vidare i smågrupper.

Ytterligare information:
Sini Keinonen
e-post: sini.keinonen@hanaholmen.fi,
tfn: 09-4350 2430/045-11 44 939

Programmet:
www.hanaholmen.fi