Caroline och Charlotta reflekterar efter Almedalsveckan
Ivriga inför att få beskedet om vilken karta vi fått för vår kommande resa öppnar vi idag våra mejlkorgar för att läsa antagningsbeskedet inför höstens kurser. Ett besked som snabbt går från en iver till frågor så som: Var ska jag bo? Hur kommer undervisningen att vara? Hur kan jag bli en del av studentlivet?
Under Almedalsveckan rörde vi vid många av de frågor som kan ses som hinder för studenter. För att sätta strålkastarljuset på oss studenter arrangerade vi bland annat en workshop om pedagogik i högskolan, om hur vi kan utveckla pedagogiken så att ingen ska behöva känna att “alla fattar utom jag”. Vi arrangerade mingel för en öppen och jämlik högskola för alla så att vi tusentals studenter i högskolans värld känner att den är till för oss alla. Vi hade också den Bästa festen i en studentbostad!
En bostad – ett hem
Studentbostaden som vi fick tillgång till fick vi utan att ha behövt köa, söka oss till en otrygg andrahandsmarknad i väntan på tillträde till en långsiktig lösning eller betala en ockerhyra för. Ett guldläge som tyvärr väldigt få av landets studenter får uppleva. Vi diskuterade just detta eftersom att genom dess unika utformning och regler, har studentbostaden skapat en diskussion i samhället om att vi studenter kan bo lite annorlunda. Annorlunda behöver inte nödvändigtvis vara sämre, men vi behöver precis som alla andra valfrihet i det utbud av bostäder som finns i relation till våra ekonomiska förutsättningar. I diskussionen hörs röster som menar på att det går att prioritera bort köket och ersätta med en mikrovågsugn och ett frysfack. Det där med tillgänglighets anpassat byggande är inte lika prioriterat, då vi trots allt bara bor där en kort tid av våra liv. Vi studenter är inte en homogengrupp. Det vi har gemensamt är att vi är resurssvaga och bör välja utbildning intresse, inte om det finns tillgång till ett hem.
Under ett seminarium med rubriken “Var ska företagens anställda bo?” bjöds vi in till diskussionen som blomstrade i våras gällande Spotify. Frågan vi ställde oss var istället “var ska studenterna bo?”. Det råder nationell bostadsbrist. Från och med antagning till terminsstart är det inte många ködagar som hinner samlas. Hur ska vi, utan ett tryggt hem kunna fokusera fullt ut på våra studier?
Maxa lärandet!
Tillsammans med SULF arrangerade vi ett fullsatt seminarium om högskolepedagogik. Sveriges enda professor i högskolepedagogik Max Scheja inledde med att prata om akademiskt lärarskap. För oss studenter så är det en oerhört viktig fråga som i grunden handlar om rättvisa och lika förutsättningar för lärande. Vi ska kunna delta i en utbildning trygg i kunskapen att våra lärare fångats upp i och medverkar till ett system som sätter studenters lärande i centrum.
Att ta tillvara på studentengagemang och studentmedverkan som en nyckelroll inom lärandet är redan ett väl etablerat synsätt på europeisk nivå. Nu har det äntligen börja sätta sina spår även här i Sverige, främst genom det nya kvalitetssäkringssystemet. Det är en fantastisk framgång, men vi kan inte stanna där.
Högskolan är inte i balans. Forskning premieras, och pedagogik ses som en bisyssla. Vi kan inte längre se på verksamheten som olika spår på väg mot ett gemensamt mål. För att verkligen nå framgång så krävs det att ett ansvar tas från såväl nationellt, lärosätes- och studenthåll för att alla vagnar ska köra på samma spår. Länken mellan forskning och undervisning är avgörande för högskolans fortlevnad. Vilka ska ta upp stafettpinnen om inte vi?
Redo att möta morgondagens utmaningar?
Vi önskar oss en högskola av hög kvalité där vi studenter förbereds för att möta morgondagens utmaningar i en globaliserad värld. Däremot har vi sedan 2011 studieavgifter i Sverige, något som har inneburit att antalet internationella studenter har minskat. Då som nu menar vi på att studieavgifterna måste avskaffas.
Frågan om värdet av internationella studenter och förslag på att bland annat instifta en nationell stipendiefond lyftes under en paneldiskussion. Stipendierna kompenserar för studieavgifterna och är generellt riktade till de mest “talangfulla” studenterna. En retorik som är främmande för oss i relation till den parallella diskursen om en breddad rekrytering. Den mest talangfulla och lämpade studenten är den som har en motivation och ett driv till att lära sig mer.
Vi hoppas att alla ni som blivit antagna ges lika möjligheter till att vara kursare med studenter från andra länder och bakgrunder, och att ni gemensamt i klassrummet kommer utveckla era kritiska perspektiv. Vem vet, även ni kanske blir intresserade att resa ut och göra ett utbyte eller praktik i ett annat land. Där behöver vi alla lika förutsättningar till att kunna ta steget. För många studenter är oron för att inte kunna få de poäng som man tar i utlandet tillgodoräknade avskräckande. Om det är en myt eller realitet är hög tid att utreda!
Många beslutsfattare stirrar sig blinda på mobilitetsstatistik, vi vill vända blicken till vad vi gör för att främja internationalisering på hemmaplan. Att undervisning ges på engelska räcker inte. Det krävs nytag kring pedagogik såväl som lärandemiljöer på landets lärosäten.
Studentinflytandets framtid
Under året utreder UKÄ studentkårernas oberoende efter ett efterlängtat besked från regeringen. Det innebär att UKÄ kommer att analysera vad som krävs för ett starkt och oberoende studentinflytande.
De ojämna förutsättningar som finns för studentkårer runt om i landet har lett till stora skillnader i möjligheterna att faktiskt uppfylla det uppdrag som kårerna har enligt högskolelagen, se 4 kapitlet, § 9.
- För att skapa stabilare förutsättningar för studentkårer att aktivt arbeta med och utveckla sina verksamheter i relation till sitt syfte så tryckte SFS under veckan på huvudsakligen tre punkter: 1. Det behöver skapas gemensamt överenskomna kriterier och process för landets lärosäten. Dessa behöver tas fram nationellt i samarbete med studentkårerna.
2. Staten behöver utreda finansieringen av studentkårerna så att den sker i relation till dessas huvudsyfte och ekonomiska oberoende.
3. Studenter ska vara medaktörer inom akademin. Studentmedverkan borde därför komma in som en konkret del av undervisningen.
Vem fick inte plats?
Av de nästan 268 000 antagna kan vi bli fler. Fler ska kunna få tillträde till en utbildning. Detta genom ett tillgängligare och tydligare tillträdessystem för alla. Ett system som även gör det möjligt för fler att börja studera senare i livet. För att vi ska nå dit vill vi se ett avskaffade av meritpoängen som finns i gymnasieskolan för att främja utbildningsval utifrån intresse och motivation och inte efter om man gjorde rätt taktiska val i grund- och gymnasieskolan. Högskoleprovet bör återgå till att vara en andra chans och dess utformning bör ses över. Arbetslivserfarenhet bör vara en väg in som också kan ge de förkunskaper som krävs för att aktivt kunna delta i utbildningen.
Kunskapstemplet mitt i byn
Vi bjöds även in till panelsamtal om det ansvar högre utbildning har gällande demokrati och människors förmåga att hantera en komplex verklighet. Det är vår fasta övertygelse att utbildning skapar engagemang för samhället man lever i, och en möjlighet att aktivt delta och medverka inom det. Därför är det av särskilt stor vikt att fler ges möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare!
Den otroliga vandringen
Så grattis alla ni som nu blivit antagna in till högre utbildning! Nu börjar er resa, och vi hoppas att ni tillsammans med oss fortsätter kämpa för bättre högre utbildning som fler kan vara en del av. Studentkårssverige agerar outtröttligt en väktare och röst som bevakar och utvecklar våra intressen. Alltid redo.