Johan Alvfors och Ulrica Lundström
Foto: SFS
De senaste årens forskningspolitik har kännetecknats av stora satsningar på strategiska forskningsområden. Problemet är bara att de statliga anslagen i allt större utsträckning fördelas externt genom vetenskapsråd, istället för att gå direkt till högskolor och universitet. Det betyder att lärosätena inte kan satsa på den forskning som berikar de egna utbildningarna eller övrig forskning, och att forskare tvingas lägga ned arbetstid på att skriva ansökningar, tid som hade kunnat användas till forskning och undervisning.
Beroendet av externfinansiering gör det svårt för högskolor och universitet att planera sin verksamhet på lång sikt. För många lärosäten har det blivit en ursäkt för att erbjuda kortare och mer osäkra anställningar. Värst drabbade är doktorander som försörjer sig genom stipendier. Ofta handlar det om inresta doktorander från andra länder som har kommit till Sverige för att påbörja sina forskarkarriärer, men som tvingas leva i ekonomisk utsatthet med en ständig oro över framtiden.
Det behövs också investeringar i doktorandernas utbildningar. För att en forskarutbildning ska hålla hög kvalitet måste lärosätet kunna garantera kompetent handledning, resurser till kurser och annan för utbildningen nödvändig verksamhet. Att vissa doktorander idag inte har råd att delta i viktiga konferenser eller att läsa kurser vid andra lärosäten inom sina utbildningar är oacceptabelt.
SFS önskar att propositionen ska föreslå ökade basanslag, och att lärosätena får ett större ekonomiskt ansvar för sin egen forskning – förutsatt att de åtar sig att skapa bättre villkor för sina forskare och doktorander. Ekonomisk frihet är viktigt för den akademiska friheten men måste följas av ett tydligt ansvar för den akademiska miljön. Till exempel borde det vara ett krav att alla doktorander ska ha riktiga anställningar, och att alla universitetslärare ska ha trygga villkor.
Inom ett sådant nytt karriärsystem vid lärosätena måste det också finnas riktlinjer för hur pedagogisk skicklighet bedöms och prioriteras, på samma sätt som idag finns för vetenskaplig skicklighet.
Det ömsesidiga bandet mellan forskning och utbildning måste också stärkas. Inte bara genom forskningsanknytning i utbildningen utan även genom om utbildningsanknytning i forskningen. För att bygga en kultur där forskning och undervisning integreras och har samma status måste propositionen eftersträva en balans mellan högskolans uppdrag. Det kommer inte uppnås utan att regeringen kompletterar satsningar på forskning med investeringar i högre utbildning. Trots att alla är överens om att forskning och utbildning är lika viktiga uppdrag för akademin, har utbildningen de senaste åren fått allt mindre resurser att röra sig med jämfört med forskningen.
Johan Alvfors
Vice ordförande Sveriges förenade studentkårer, SFS
Ulrica Lundström
Ordförande för SFS doktorandkommitté