Basårsstudenter ingår i två av SFS prioriterade frågor för verksamhetsåret 2024/25: “Studentkårernas förutsättningar” och “En hållbar studentekonomi”. SFS ska alltså verka för att studenter vid behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildning ska ges samma möjligheter till inflytande över sin utbildning och ha samma möjligheter och rättigheter till studiemedel och studentbostad som övriga studenter. Det här gör vi bland annat genom att belysa de problem som finns för de riksdagspolitiker vi träffar och förse dem med underlag.
I detta blogginlägg går vi igenom olika problem som finns för basårsstudenter, och vad som behöver göras för att åtgärda dem.
Kort om basåret
Innan vi går in på de problem som finns så passar vi på att ge en kort introduktion om basåret.
Ett basår är en kompletterande och förberedande utbildning som ger behörighet till naturvetenskapliga eller tekniska program inom högre utbildning, exempelvis ingenjörsutbildningar. Basåret omfattas dock inte av samma regler och krav som andra högskoleutbildningar, trots att det är en utbildning som ges av universitet och högskolor.
Basåret har en särskild reglering
Till skillnad från vanlig högskoleutbildning, som regleras av Högskoleförordning (1993:100), styrs basåret istället av Förordning (2018:1519) om behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildning. I basårets förordning tillämpas en del av Högskoleförordningen (se 14 §), men inte hela. Eftersom man i Förordning om behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildning specificerat vissa stycken från Högskoleförordningen men inte andra, anser jurister att de stycken som inte specificeras inte heller kan tillämpas för basåret.
Basårsstudenter har ett högre krav på studieresultat än övriga studenter
Ett stort problem är att Centrala studiestödsnämnden, CSN, har hårdare regler för krav på studieresultat för studenter på basåret än för andra studenter. Det beror på att förutbildningspoäng, som används på basåret istället för högskolepoäng, inte regleras i någon författning. På grund av det menar CSN att de inte kan definiera förutbildningspoäng i sina föreskrifter, vilket också gör att CSN i dagsläget inte heller kan ange ett procentuellt krav på studieresultat.
För alla högskoleutbildningar är kravet för att vara behörig att söka studiemedel på nytt efter en avslutad studieperiod att man har klarat av 62,5 procent av högskolepoängen som man har sökt studiemedel för under de första 40 veckorna av studier (vilket motsvarar ett års studier), och därefter är kravet att man ska klara av 75 procent. För basårsstudenter krävs det däremot att man är godkänd på samtliga kurser utan att studierna försenas, för att man ska vara behörig att söka studiemedel igen på nytt.
Det innebär att det finns studenter som har läst basåret men som inte får studiemedel när de sedan påbörjar en högskoleutbildning, eftersom de inte är godkända på 100 procent av basårskurserna.
Det är orimligt att kravet på studieresultat är högre för basårsstudenter än för övriga högskolestudenter, särskilt när det kan få allvarliga konsekvenser för studenterna och riskerar att påverka deras möjligheter att bedriva studier. Studiemedel är en förutsättning för många studenter att faktiskt kunna studera, och kravet på studieresultat för basåret kan leda till sämre genomströmning till följd av avhopp när studenterna därefter påbörjar högskolestudier och inte kan få mer studiemedel.
Det finns också en stor efterfrågan på STEM-kompetens från näringslivet, och regeringen har även riktat särskilda satsningar mot detta område. Det nuvarande kravet på studieresultat för basårsstudenter underminerar detta då basåret är ett viktigt insteg till många STEM-utbildningar
Vidare utredning behövs
Tyvärr har problemet ingen snabb lösning. Frågan om kravet på studieresultat för basårsstudenter regleras av ett komplext regelverk där det har gjorts olika bedömningar av huruvida det går att åtgärda genom en ändring i CSN:s föreskrifter eller om det behövs en ändring av studiestödsförordningen.
SFS föreslår därför att CSN får i uppdrag att utreda kravet på studieresultat för basårsstudenter och dess negativa konsekvenser i sin nuvarande form, och att CSN lämnar förslag på exempelvis lämplig förordningsändring och hur CSN:s föreskrifter kan uppdateras.
Basårsstudenter har inte ställning som studenter
Ett annat stort problem är att basårsstuderande inte har ställning som studenter. Basårsstudenter räknas nämligen inte som studenter i 1 kap 4 § Högskoleförordningen. Högskoleförordningens definition av vad som avses med student påverkar även tolkningen av Högskolelagen (1992:1434). Detta medför flera negativa effekter, främst att basårsstudenter inte har rätt till inflytande samt att lärosätet inte vid behov kan vidta disciplinärenden.
Basårsstudenter saknar rätt till studentrepresentation och studentinflytande
Som vi nämnde ovan har basårsstudenter ingen laglig rätt till inflytande eller studentrepresentation, och detta beror på nuvarande regelverk. Här går vi närmare in på och förklarar hur det ser ut i Högskolelagen och Högskoleförordningen.
I 1 kap. 4 a § Högskolelagen anges att studenterna ska ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna, och 4 kap. 8-15 §§ reglerar studentkårer, exempelvis att studentkårer ska bedriva studiebevakning och att studenter har rätt att vara medlemmar i en studentkår.
Basårsstudenter omfattas däremot inte av 1 kap. 4 a § eller 4 kap. 8-15 §§ Högskolelagen. Det beror på att basårsstudenter inte ingår i definitionen av vad som avses med “student” i 1 kap. 4 § Högskoleförordningen.
Inte heller reglerna i Högskoleförordningen som gäller studenternas demokratiska rättigheter, det vill säga att utse ledamöter i styrelsen och studentrepresentanter (1 kap. 7 §) samt att som studentförening få använda lärosätets lokaler (1 kap. 13 §), gäller för basårsstudenter.
De flesta studentkårer accepterar ändå basårsstudenter som medlemmar och vill kunna företräda dem, men det finns alltså ingen tydlig juridisk grund för det. Studentkårerna får heller ingen extra ersättning för de basårsstuderande som de väljer att representera.
Disciplinära åtgärder kan inte riktas mot basårsstudenter
Ett annat problem som också beror på nuvarande reglering är att disciplinära åtgärder inte kan riktas mot basårsstudenter.
Disciplinära åtgärder regleras i 10 kap. Högskoleförordningen, och gäller inte för basårsstudenter. Lärosätena får därmed inte begränsa basårsstudentens tillgång till undervisningen och lärosätets lokaler. I praktiken innebär detta att en basårsstudent inte kan bli avstängd även om den skulle agera hotfullt mot en annan student eller en lärare. Det utgör alltså både en studie- och arbetsmiljöfråga.
Skriv in basårsstudenter i högskolelagen
För att komma till bukt med problemen föreslår SFS att det görs ett tillägg i Högskoleförordningen 1 kap. 4 § om att även den som är antagen till behörighetsgivande utbildning enligt Förordning (2018:1519) om behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildning är att likställa med student.
Denna ändring skulle innebära att basårsstudenter får rätt till studentinflytande och att de kan omfattas av disciplinärenden.
Basårsstudenter får inte bo i studentbostäder
Ytterligare ett problem som påverkar många är att basårsstudenter inte alltid får bo i studentbostäderna.
Reglerna i Högskoleförordningen som anger att studier ska ge högskolepoäng (6 kap. 2 §) gäller inte för basåret. Flera lärosäten använder istället förutbildningspoäng. Ett problem som uppstår är att bostadsbolag som hyr ut studentbostäder ställer krav om att studenten ska vara registrerad på ett visst antal högskolepoäng för att få bo i studentbostäderna. Bostadsbolag kan välja att göra undantag för basårsstudenter, men det förekommer att de inte gör det. Så är exempelvis fallet i Umeå. Dessa basårsstudenter har därmed inte möjlighet att bo i en studentbostad.