Tilda Jalakas har de senaste två åren varit studentrepresentant i SUHF:s expertgrupp för proffessionsutbildningar inom hälso-och sjukvården, och har studerat till läkare på Linköpings Universitet. Nedan delar hon med sig av några avslutande reflektioner!
Vem är studenten?
Den 5 december deltog jag för sista gången i SUHF:s expertgrupp för professionsutbildningar inom hälso- och sjukvården. Mötet började med en presentation och paneldiskussion kring Kerstin Tham och Anna Humbles rapport Samarbete mellan lärosäten kring professions-utbildningar inom hälso- och sjukvård. Rapporten är en av tre delrapporter som på uppdrag av SUHF analyserar hur lärosäten kan ta ett gemensamt ansvar för utbildningar med få studenter men stor samhällsbetydelse.
Min första reflektion i läsningen av rapporten var: vem är studenten?
I rapporten beskrivs dagens studenter på de sex hälsoprofessionsutbildningar, och specialistsköterskeutbildningen. Dagens hälso-, rehabmedicinska- , samt omvårdnadsstudenter utgör en heterogen grupp och det är nödvändigt att separera specialistsjuksköterskeutbildningen från de övriga, så som rapporten gör. De sex hälsoprofessionsutbildningarna är på grundnivå, med undantag för logopedutbildningen. Lärosäten begränsas här med lågt söktryck, lägre förkunskaper hos nyantagna studenter och en växande okunskap för det framtida yrkesvalet hos studenter. Rapporten visar att lärosätena har ekonomiska utmaningar med i princip alla utbildningarna, och en reflektion från mig är att även studenterna påverkas av ekonomiska faktorer, där det inte är säkert att deras utbildning lönar sig ekonomiskt trots att den är på högskolenivå. I samband med rapportens publicering dök en nyhet från Lunds universitet upp i mitt nyhetsflöde. De föreslår att pausa audionomutbildningen, på grund av ekonomiska faktorer.
På specialistsjuksköterskeutbildningen ser det lite annorlunda ut. Här har studenterna med sig en yrkesvana och en förväntan på lön under den ett år långa utbildningen, med klinisk praktik på den egna arbetsplatsen och en förhoppning om en eventuell löneförhöjning vid examen. Min egna erfarenhet är att den här studentpopulationen är svår att engagera i studentrepresentation, kanske för att de inte känner sig som studenter. Avlönad utbildning på högskolan hamnar i en gråzon mellan högskoleutbildning och uppdragsutbildning, trots att specialistsköterskeutbildningen är på avancerad nivå och leder till en magisterexamen, och således är forskningsförberedande.
Efter två år som nationell studentrepresentant för yrkesutbildningar inom hälso- och sjukvården är det dags för mig att gå vidare till nästa steg. Jag gör det med en sista reflektion kring de utmaningar utbildningarna i fråga har: Är det dags att högskolan reflekterar kring frågan vem är studenten – och vem vill ni att studenten ska vara? I den samhällsförändring som sker, med ökade krav på nära vård och en åldrande befolkning behövs intresserade och motiverade studenter, goda incitament till en vårdyrkesutbildning i högskolan och en forskningsanknuten utbildning. Ansvaret för att skapa långsiktigt hållbara utbildningar som kan försörja såväl akademins överlevnad som hälso- och sjukvårdens kapacitet går inte att ge bort till någon annan.
Jag vill avsluta mitt engagemang med en uppmaning till de 26 universitet och högskolor som berörs av rapporten: ta inte er autonomi för given. Var modiga, skapa en gemensam agenda, våga ta steget för att bromsa den negativa utveckling som nu pågår i sektorn, trots de kortsiktigt negativa konsekvenserna för det egna lärosätet. Och glöm inte studenten. Det är enbart genom att ta hänsyn till studenternas upplevelser, tankar och erfarenheter som ni kan förstå vad som krävs för att skapa en stark efterfrågan på utbildningarna.
Stort tack för förtroendet!
Tilda Jalakas, tidigare studentrepresentant i SUHF:s expertgrupp för professionsutbildningar inom hälso-och sjukvården.