Höga förväntningar på Forskarkarriärutredningen

I dag presenteras en statlig utredning som ska föreslå bättre villkor för doktorander och tydligare karriärvägar för unga forskare. I en högskola där resursernas värde minskar, samtidigt som samhällets behov av kunskap ökar, är det centralt att ge goda förutsättningar till de som möjliggör studenters lärande.

Utredningens direktiv är att lägga förslag som gör den akademiska karriären mer attraktiv. I ljuset av doktoranders och unga forskares otydliga villkor är utredningen mycket efterlängtad och förväntningarna höga. SFS förväntar sig därför att följande förslag ska få se dagens ljus:

Ge alla doktorander en anställning – och avskaffa utbildningsbidraget.
I dagsläget är doktorander i Sverige utsatta på flera sätt. Ett allvarligt problem är att runt en tiondel saknar en trygg anställning, god lön och social trygghet under sina studier. Dessa doktorander har antingen utbildningsbidrag eller finansierar studierna med stipendier. Stipendiefinansiering är särskilt otryggt för den studerande, och bidrar till att undergräva lärosätets kontroll över sin antagning och personalpolitik. Dessutom utestängs doktorander med stipendier från meriterande institutionstjänstgöring.

Eftersom alla lärosäten har fattat beslut om att avskaffa utbildningsbidraget, eller har slutat använda det, förväntar sig SFS att utredningen föreslår att det avskaffas helt. Men utredningen måste gå längre än så. Om målet är att göra forskarutbildningen mer attraktiv finns bara en lösning: alla doktorander måste vara anställda. Det skulle å ena sidan medföra en liten minskning av forskningsproduktionen, men å andra sidan innebära att doktorander har trygga akademiska och socioekonomiska villkor.

Skapa balans mellan vetenskaplig och pedagogisk skicklighet. 
I den akademiska karriären finns ingen tydlig och samlad idé om hur lärare ska utveckla sin pedagogiska kompetens. I dagsläget fokuserar alla tjänster för disputerade forskare på vetenskaplig meritering.

Vår rapport “Agenda: Pedagogik” från 2015 visar bland annat att 60 procent av landets lärosäten inte garanterar att alla deras lärare har en pedagogisk utbildning. Vidare saknar två av tre lärosäten centrala system för bedömning av pedagogisk skicklighet. Det är med andra ord tveksamt om det lönar sig att vara en bra lärare på svenska lärosäten. Det drabbar främst oss studenter som får sämre förutsättningar för vårt lärande. Samtidigt drabbas lärare som inte har fått pedagogiska meriteringsmöjligheter, men också lärare som söker sig till lärosäten där pedagogisk skicklighet tas på allvar.

Forskarkarriärutredningen ska föreslå hur akademins meriteringstjänst ska utvecklas. För SFS är det självklart att det behövs en tjänst där den pedagogiska meriteringen för en gångs skull står i centrum. Utredningen har chansen att skapa en välbehövlig balans mellan vetenskaplig och pedagogisk meritering – för såväl lärares som studenters skull.

Därtill behövs förslag om hur lärosäten kan samordna sina meriteringssystem. 
I dag har lärosäten mycket olika tjänstestrukturer, vilket bidrar till otydliga akademiska karriärer och minskad mobilitet nationellt och internationellt. Transparensen bör öka och bedömningsmetoderna, inte minst för pedagogisk skicklighet, behöver bli mer tydliga och rättssäkra. Vi menar inte att alla lärosäten måste ha samma karriärsystem, men det måste finnas en gemensam kärna som inkluderar en tydlig plan för när och hur det finns rum för pedagogisk meritering. På så sätt kan vi vara säkra på att våra lärare får goda möjligheter att utvecklas, vilket på sikt förbättrar förutsättningarna för studenters och forskares lärande i högskolan.


Forskares karriärer, och därmed våra lärares meritering, är en viktig fråga för studenter.  Utredningsdirektiven pekar på att våra lärares karriärvägar är diffusa och att visstidsanställningar används i hög utsträckning. En tryggare forskarutbildning, integrerad i en akademisk karriär som betonar både vetenskaplig och pedagogisk skicklighet, kommer att stärka högskolans verksamheter. Det vinner hela samhället på.