SFS medlemssamordnare Leo Jonason sammanfattar ett händelserikt medlemsmöte i Uppsala.
Vilken glädje vi kände när vi stod i Uppsala och visste att vi äntligen skulle få träffa medlemmarna på årets första medlemsmöte. Drygt 40 deltagare per dag från totalt 27 medlemskårer samlades för att diskutera SFS nutid och framtid. Högst upp på dagordningen stod propositioner till SFS fullmäktige, hur vi förbättrar studentrepresentationen och doktorandkommitténs arbete med att förändra migrationslagstiftningen.
Först av allt kastades en mikrofon runt i salen, så att samtliga deltagare fick presentera sig. Därefter kastades vi in i konsten att skriva motioner till SFSFUM lett av Anna Larsson från styrelsen. Det erbjöds även en grundkurs i kattskämt, som är en viktig del av SFS möteskultur.
Tre kattskämt från medlemsmötet:
– Katt åt SFS, blev förenade
– Katt åt suddgummi, försvann
– Katt åt trasig miniräknare, fick talfel
Den proposition som gav upphov för de mest livliga diskussionerna var Proposition 1, om SFS verksamhetsplan och politiska fokusfråga. Diskussionerna kretsade delvis kring studenters välmående, och hur de sociala aspekterna av studentlivet har lidit under pandemin. En annan fråga som många hade åsikter om var studentbostäder, bland annat var nya bostäder byggs, då nya bostäder ofta byggs längre från lärosätena. Även bostadsbidraget diskuterades.
SFS doktorandkommités ordförande Pil Saugmann berättade om deras arbete kring migrationslagstiftningen, som sedan ändringar förra sommaren hindrar doktorander från icke EU-länder att stanna kvar efter examen. Pil förklarade hur de tänkte kring att vara långsiktiga i sitt arbete och att hålla frågan vid liv länge genom att ha kontinuerliga debattartiklar under våren.
Värdkåren Uppsala Studentkårs ordförande Jacob Färnert höll i ett pass om studentrepresentation där han delade med sig av hur de jobbar med att fylla sina utlysta platser. Medlemmarna diskuterade olika strategier för att sänka trösklarna, sprida uppdragen på fler personer och att få ett hållbart engagemang så inte några få tar på sig allt. Ett stort problem som flera berättade om var den dåliga framförhållningen från lärosäten när nya studentrepresentanter behöver nomineras till uppdrag, där tid inte finns för att utlysa på ett bra sätt.
Vi tackar Uppsala studentkår för det fina värdskapet och för att vi fick se flera campus och testa på hur det kan vara att gå på en klassisk nation. Vi hade även förmånen att få avsluta dagarna med att komma in i den gamla aulan och ta några väldigt härliga gruppbilder och insupa den historiska miljön som Uppsala Universitetet är.
Vänligen,
Leo Jonason, medlemssamordnare