Idag presenterade regeringen budgetpropositionen för 2021. Budgeten innehåller en rad insatser som berör och påverkar Sveriges studenter. SFS samlade bedömning är att även om mycket mer behöver göras innehåller budgeten flertalet satsningar som är positiva och som kommer ge större möjligheter att fortsätta arbetet för att alla studenter ska ha en bra studiesituation.
Största nyheten är att statsbidraget till studentkårer höjs med 25 miljoner. En ökning som är lägre än vad SFS arbetat för men ett steg i helt rätt riktning och ett glädjande besked. Studentrörelsen har i många år drivit denna fråga och det är en stor framgång att detta nu ser ut att bli verklighet.
De förslag som sticker ut och SFS kommentar i korthet är:
- 25 miljoner kronor mer till studentinflytande!
- 18 895 nya fullfinansierade utbildningsplatser. SFS ser positivt på att högskolan expanderar men negativt på att platserna inte ryms inom det ordinarie dimensioneringssystemet.
- Livslångt lärande är inte längre prestationsbaserat och lärosäten får anslag även om studenterna inte tar sina poäng. SFS är positiva och ser att det i framtiden borde gälla all utbildning.
- Investeringsstöd till bostäder för studenter höjs. SFS är positiva till detta.
- Studiestödet räknas upp och tilläggslånet höjs. SFS ser att mycket mer kan göras här.
- Resurser till studenthälsan. SFS är positiva men ser ett stort behov av mer långsiktigt arbete med att främja studenternas psykisk hälsa och arbetsmiljö.
- Stöd till Jämställdhetsmyndigheten för att jobba med jämställdhet hos universitet och högskolor. SFS är positiva och hoppas detta kan leda till ökat arbete med högskolans jämställdhetsarbete.
- Urholkning, anslagen behöver räknas upp för att inte urholkas. SFS ser bekymmersamt på att produktivitetsavdraget ökar
- Forsknings och innovationspropositionen har blivit relativt stor och vi följer utvecklingen av dess mer detaljerade innehåll noggrant
Nedan kommenterar vi dessa punkter mer djupgående genom att gå in på vad de exakta förslagen innebär och var SFS står i frågan.
25 miljoner mer till studentinflytande
Statsbidraget för studentinflytande föreslås öka med 25 miljoner till 2021 och därefter med 20 miljoner kommande år. SFS har länge drivit denna fråga då vi inte någon gång innan sett en nivåökning av statsbidraget sedan kårobligatoriet avskaffades 2010. Frågan har dessutom ytterligare aktualiserats under rådande coronapandemi när studentinflytande har behövt bedrivas på distans, vilket varit en stor utmaning för flera studentkårer runt om i landet som redan i utgångsläget haft ansträngda resurser.
SFS hade velat se en större ökning och förespråkar den linje som UKÄ rekommenderat med en tre- eller fyrdubbling av statsbidraget. Vi förstår dock att regeringen i dessa tider behöver ha en strikt prioritering och vi ser därför denna ökning på cirka 75% som glädjande och ett stort steg i rätt riktning. Sveriges studentkårer får nu starkare möjlighet att fortsätta sitt arbete med att ge Sveriges studenter en bättre utbildning och en förbättrad studiesituation på ett mer likvärdigt och oberoende sätt.
18 895 fler utbildningsplatser
Regeringen har sedan tidigare gått ut med att antalet utbildningsplatser ska öka. Det är dels en del av en långsiktig ambition, dels en del av särskilda satsningar för att möta den efterfrågan på högre utbildning som följt av coronapandemin. SFS är positiva till detta och det är positivt att platserna är fullfinansierade vilket inte var en garanti innan budgetsläppet idag.
Totalt ökar anslagen med 1,7 miljarder kronor för att finansiera 18 895 nya utbildningsplatser nästa år. Fördelningen mellan olika utbildningar illustreras med antalet platser i följande tabell:
(Tabell från budgetpropositionen 2021, utgiftsområde 16, s. 151)
Den största utbyggnaden på 5200 utbildningsplatser är inriktad mot utbildningar för bristyrken. Utbyggnaden inom denna kategori har under senare år innefattat ”Vårdutbildningar, förskollärarutbildningen och lärarutbildningarna, ingenjörsutbildningar och utbildningar av vikt för samhällsbyggnaden” samt senare även läkarutbildningarna. Det görs även en generell utbyggnad för att högre utbildning ska vara tillgänglig i hela landet, den innefattar 1920 platser. Dessutom görs en permanent utbyggnad av yrkeslärarutbildningarna och den kompletterande pedagogiska utbildningen.
För att möta den ökade efterfrågan i samband med corona görs även två tillfälliga utbyggnader Det gäller vidareutbildning på avancerad nivå som byggs ut med 4 100 platser och en ökning av basår med 4 000 platser.
SFS ser det som en naturlig åtgärd att högskolan byggs ut under en tid av ekonomisk kris när fler söker sig till högre utbildning. Dock anser SFS att det är riskabelt för staten att direkt styra satsningar på vilka utbildningsplatser som ska ges och ser hellre att lärosätenas takbelopp höjs generellt. Det ordinarie dimensioneringssystemet som baseras på studenternas efterfrågan fungerar överlag väl för att möta samhällets behov. Vill staten eller andra aktörer att fler ska studera till ett visst yrke är det bättre att först öka yrkets attraktivitet och utbildningens kvalitet och sedan dimensionera proportionerligt mot söktryck istället för att artificiellt öka mängden utbildningsplatser till ett visst yrke.
Livslångt lärande inte längre prestationsbaserat
En del av utbyggnaden är ny för i år och förtjänar en separat kommentar. Det gäller en ökning av antalet platser inom kategorin ”livslångt lärande”.
Livslångt lärande är formellt sett ingen egen kategori av utbildningar, men oftast avses den typ av utbildningar som ges på kvällstid, deltid eller distans och därför är enklare att förena med att vara yrkesverksam. Utbildningarna kan traditionellt sett förekomma inom alla ämnen och sökas av vem som helst. Det är dock vanligt att de har lägre genomströmning eftersom många yrkesverksamma inte prioriterar att göra tentorna även om de genomgår själva utbildningen. Traditionellt sett gör det dock att lärosätena inte får samma ersättning för denna typ av kurser vilket skapar ett negativt incitament.
Här finns en intressant nyhet i årets budget. Anslagen till utbildningar för livslångt lärande kommer att betalas ut till fullo oavsett om studenterna tar sina poäng. På så sätt avlägsnas det i dagsläget största hindret för att anordna utbildning för livslångt lärande. Så här skriver regeringen apropå satsningen:
”Satsningen på livslångt lärande som föreslås i denna proposition innebär att ersättningsbeloppet som universitet och högskolor får per helårsstudent motsvarar den nivå som ett lärosäte normalt får avräkna för både helårsstudent och helårsprestation inom ramen för anslaget för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Detta bedöms som viktigt för att satsningen ska kunna bidra till att skapa fler möjligheter till omställning och vidareutbildning för personer som är mitt i livet. ”
Budgetpropositionen 2021, Utgiftsområde 16
SFS ser mycket positivt på att den prestationsbaserade delen av anslagen försvinner. Om vi ska vara kritiska mot något är det att samma förändring hade kunnat tillämpas på samtliga utbildningsanslag för alla studenter. Vi förstår dock att de då skulle utgöra en större reform som skulle kräva en mer omfattande konsekvensanalys och remissrunda. Vi hoppas att initiativ i den riktningen kommer i forskningspropositionen senare i år.
Investeringsstöd till bostäder för studenter
Regeringen höjer investeringsstödet för byggandet av hyresbostäder och bostäder till studenter från nuvarande 7,5 miljarder kronor till 9,3 miljarder kronor för 2021. Därefter ökar det med 1,1 miljarder kronor till 2022 och därefter 1,9 miljarder kronor 2023. Sedan investeringsstödet infördes år 2016 har drygt 12 miljarder kronor beviljats för cirka 35 800 bostäder till relativt sett lägre hyror än vad som varit fallet utan investeringsstödet. Den fortsatta satsningen på totalt 12,3 miljarder fram till 2023 innebär vid en grov uppskattning att ungefär lika många bostäder som byggts mellan 2016-2020 (undantag från 2019 då stödet var borttaget) borde kunna byggas från 2021 till 2023.
SFS ser väldigt positivt på detta. Investeringsstödet är en viktig åtgärd för att öka byggandet av hyresrätter som studenter har råd att efterfråga. Regeringens satsning fram till 2023 innebär förhoppningsvis att byggandet inte avtar trots den ekonomiska situation som just nu råder och att bostadsbristen på många studieorter på sikt kommer att minska.
Studiestöd
Regeringen föreslår en ny paragraf i studiestödslagen om att höja tilläggslånet vid extraordinära händelser i fredstid. Tilläggslån kan lämnas till studerande över 25 år som har haft en viss arbetsinkomst före studiestarten, eller lämnas till den studerande som har vissa merkostnader i samband med sina studier. Detta är SFS positiva till.
Utöver detta så höjs studiemedlen för 2021 en aning till följd av att prisbasbeloppet räknas upp, vilket innebär en ökning från dagens 10 860 kronor till 10 928 kronor för fyra veckors heltidsstudier. SFS tycker att det är positivt att studiemedlet inte urholkas. SFS hade dock gärna sett en generell höjning av studiemedlet, då vi vet att många studenter har det tufft att få ekonomin att gå ihop. Många som tidigare varit beroende av extrainkomster av arbete under terminen eller sommarjobb, och som sedan coronapandemin utbröt inte haft den möjligheten, har nu fått det extra tufft ekonomiskt.
SFS hade generellt sett önskat en ökning av bidragsdelen i studiestödet, då vi vet att rekryteringseffekten av studiemedlet uteblir i vissa grupper som är rädda för att ta stora lån. Det skulle också innebära ett ökat incitament att studera de utbildningar som ofta leder till ett arbete med relativt sett lägre lön, till exempel de bristyrken vi ser idag inom skola, vård och omsorg som regeringen aviserar som “bristyrken”. SFS hade även gärna velat se att antalet veckor för att kunna ta studiemedel ökar från dagens 240 till 320 veckor, för att anpassa stödet till det faktum att utbildningarna blivit längre i och med Bolognaprocessen. Vi hade också gärna sett att bidrags- och lånedelen separeras och förbrukas var för sig, så att det blir möjligt att disponera sitt studiemedel mer fritt och till exempel kunna ta bidragsdelen utan att förbruka lånedelen.
Ökade resurser till studenthälsovård
“Regeringen vill förstärka studenthälsan som en förebyggande åtgärd för att alla studenter ska kunna känna sig trygga under studietiden. Satsningen innebär att regeringen riktar medel för att öka ambitionen för studenthälsan. Från och med 2021 föreslås 25 miljoner kronor för att förstärka studenthälsan, förebygga psykisk och fysisk ohälsa och bidra till en bättre studiemiljö. Satsningen kan särskilt gynna studieovana studenter.”
Budgetpropositionen 2021, Utgiftsområde 16
Det är tydligt att många studenter har haft en jobbig tid under coronapandemin. Många utbildningar har förlagts på distans och många studentkårer erfar att problemen med ensamhet har ökat. Allt fler upplever också oro, både för att klara av utbildningen och för hur framtiden ser ut om coronapandemin följs av en lågkonjunktur. Det är bra att studenter som upplever ensamhet, stress och oro har någonstans att vända sig. Där spelar studenthälsorna en oerhört viktig roll.
Vi vill dock lägga in en brasklapp mot alltför ensidiga satsningar på att stödja studenter först när de mår dåligt. Det långsiktiga arbetet måste vara förebyggande och ske systematiskt i själva utbildningarna. Det handlar om att komma till rätta med den typen av oklara krav, bristande stöd och hårda konkurrens som gör att en del utbildningar spär på risken för psykisk ohälsa bland studenter. Även här har studenthälsovården en viktig roll att spela, men den kan inte ersätta ett systematiskt arbetsmiljöarbete inom högre utbildning.
Under hösten kommer Universitetskanslersämbetet att redovisa ett uppdrag där de undersöker studenthälsornas roll. Förhoppningsvis kommer de förtydliga hur studenthälsorna ska bidra till det systematiska arbetsmiljöarbetet inom högre utbildning. Under hösten kommer regeringen också presentera en ny arbetsmiljöstrategi. För att arbetet med studenternas psykiska hälsa ska utvecklas är det av vikt att studenterna står tydligt framskrivna i den strategin.
Stöd för ökad jämställdhet inom högskolan
I budgeten föreslås fem miljoner gå till Jämställdhetsmyndigheten för att det ska stödja universitet och högskolors arbete med jämställdhetsintegrering.
SFS anser att det finns brister i jämställdheten på högskolan. Exempelvis är det tydligt att det finns dolda utsållningsmekanismer som gör det svårare för kvinnor att göra karriär inom akademin. Bland nya studenter är det fler kvinnor än män, men bland den anställda undervisande och forskande personalen är det 46 % kvinnor och 54 % män. Bland professorerna är andelen kvinnor dock bara 29 %. (https://www.uka.se/om-oss/aktuellt/nyheter/2019-05-07-andelen-kvinnliga-professorer-har-okat-till-29-procent.html)
Många universitet och högskolor tar detta på allvar och försöker aktivt att undanröja de hinder som gör att kvinnor i dagsläget sållas bort inom akademin, men många hinder är dolda och det förebyggande arbetet kräver goda kunskaper om vilka mekanismer som behöver hantera. Det finns exempelvis en dokumenterad bias som gör att forskarsamfundet gör en mer negativ bedömning av vetenskapliga artiklar om de har skrivits av en kvinnlig forskare jämfört med om samma artikel presenteras av en manlig forskare. Denna typ av omedveten diskriminering är svår att få bukt med. Därför är det viktigt att en expertmyndighet ger lärosätena stöd för att utveckla detta arbete.
SFS ser därför positivt på att regeringen stärker förutsättningarna för jämställdhetsintegrering. Vi hoppas att ytterligare satsningar på jämställdhet och rekryteringsmål kommer att finnas med i forskningspropositionen.
Urholkning
En återkommande fråga i budgetsammanhang rör uppräkningen av anslag för att kompensera för ökningar av löner och andra kostnader. Om anslagen inte räknas upp i takt med att högskolornas kostnader för lokaler och personal ökar så skulle samma anslag i nominella tal innebära ett verksamheten på sikt behöver skära ner. Anslagen i statsbudgeten räknas därför upp varje år men det är ofta ett problem att uppräkningen inte följer den faktiska prisutvecklingen, och på sikt leder detta till en urholkning.
I ett av budgetens inledande kapitel (https://www.regeringen.se/4a6921/contentassets/bc0f4b1a4ce844f2aa59949d09c93f29/forslag-till-statens-budget-for-2021-finansplan-och-skattefragor-kapitel-1-13-bilagor-1-17.pdf) finns en tabell som anger de generella ökningarna för hela statsbudgeten:
Omräkningen för löner är 1,25 %.I själva verket hade den dock behövt uppgå till 2,72 % för att motsvara löneökningarna på arbetsmarknaden (arbetskostnadsindex) Men på grund av en generell besparing om 1,47 % i statsbudgeten i form av ett produktivitetsavdrag så är uppräkningen lägre. Det utgör alltså en generell besparing i statsbudgeten, en s.k. “osthyvling”. Exakt hur de olika anslagen sedan förändras påverkas också av hur mycket av de olika verksamheternas kostnader som ska gå till personal, lokaler och annat.
För högskoleområdet är besparingen lägre. Utbildningsanslagen räknas upp med 1,72 % (utgiftsområde 16, s. 150. Det är alltså ungefär 1 %-enhet lägre än arbetskostnadsindex som ligger på 2,72 %.
Universitet och högskolor har visserligen inte bara lönekostnader, utan exempelvis lokalkostnader som har en annan uppräkning, men vi ser att produktivitetsavdraget i grova drag uppgår till 1 %. Det är alltså lägre än andra delar av statsbudgeten. Ändå motsvarar det i år 514 miljoner kronor i besparingar på de direkta anslagen för utbildning och forskning. Därutöver tillkommer besparingar för de statliga forskningsfinansiärerna mm. Det kan vara värt att komma ihåg, även om satsningarna i årets budget är större.
Även om produktivitetsavdraget kan anses numera vara en integrerad del i statsbudgetprocessen för omfördelning mellan budgetutgifter och för att skapa “reformutrymme” vill vi vara noga med att flagga för vad detta leder till konsekvenser. Vi ser detta exempelvis när det kommer till fler utbildningsplatser. Fler platser men färre resurser per plats och strikt ökande antal examensmål har varit mantrat i omkring 25 år. Detta leder till att varje utbildningsplats får lägre kvalitet var år och att staten tar på sig ett större och större ansvar för hur resurserna ska fördelas istället för att expertmyndigheter själva gör det. Det är även beklämmande att forskningen kontinuerligt får mer reella resurser medan utbildningen konstant förlorar resurser i reella mått.
Forsknings- och innovationspropositionen
Den forsknings och innovationspolitiska propositionen (forskningsproppen) lägger grunden för högskolesektorns förutsättningar de kommande fyra åren. Detta genom att avisera totalnivåer på hur mycket statens forskningssatsningar kan förväntas öka samt att rikta forskningen till vissa områden. De totala nivåerna för kommande år kan summeras enligt följande:
- 2021: 3,4 miljarder kronor
- 2022: 3,2 miljarder kronor
- 2023: 3,3 miljarder kronor
- 2024: 3,7 miljarder kronor
Detta är en förhållandevis stor forskningspropp vilket bland annat kan motiveras med att företag är mindre benägna att investera i forskningsprojekt vilket leder till att staten måste täcka upp för dessa förluster. Forskningsproppen kommer i sin helhet läggas fram till riksdagen i november om allt går enligt plan men redan nu är mycket aviserat.
Regeringen har tidigare aviserat ett antal större områden för satsningar enligt följande:
- Satsningar för att försvara Sverige som ledande forskningsnation
- Förstärkning av medel till Vetenskapsrådet samt riktade satsningar och övrig grundforskning
- Satsning på forskningsinfrastruktur
- Ökade basanslag till universitet och högskolor
- Satsning på exellenscentra
- Satsning på forskarskola för folkhögskollärare
- Förstärkning av finansmarknadsforskning
Här är SFS främst nöjda med att lärosätena får ökade basanslag. Detta är något som Styr och Resursutredningen föreslår och är bra för att minska det enorma tryck som finns på att lärare i högskolan måste dra in externa medel. Detta kommer förhoppningsvis möjliggöra att forskningen och utbildningen bättre kan hänga ihop men det beror också till hög grad på hur lärosätena fördelar sina resurser internt.
I budgetpropositionen som nu läggs fram görs även ett antal andra förtydliganden rörande forskningsproppens inriktning:
- Strategiska satsningar för att möta samhällsutmaningarna
- Samhällsutmaningen klimat och miljö
- Samhällsutmaningen hälsa och välfärd
- Samhällsutmaningen kompetensförsörjning och omställning
- Samhällsutmaningen digitalisering
- Samhällsutmaningen ett demokratiskt och starkt samhälle
- Forskningsinfrastrukturer för nya genombrott och innovationer
- Den fria forskningen ska värnas
- Högskolors och universitets centrala roll i samhällsbygget
De ovanstående områdena är närmast att förvänta då flera de hänger ihop med tidigare forskningspropositioner som ska löpa över mandatperioderna. Något som är intressant att det nämns att “den fria forskningen ska prioriteras” vilket möjligtvis implicerar att all forskning inte är fri, trots att det står i grundlagen att all forskning ska vara fri.
Det finns många saker vi önskar se i den kommande forskningspolitiska propositionen. Bland annat ser vi gärna att flera delar från Styr och resursutredningen inkluderas, inte minst att tilldelning efter helårsprestationer tas bort. Vi tror även ökade satsningar på högskolepedagogisk utveckling, jämställdhet och forskning om psykisk hälsa är av stor vikt. Doktorander vars forskning och forskarutbildning blivit försenad på grund av coronapandemin måste även få ökade möjligheter till prolongation. Vi vill även poängtera att högre utbildning inte får reduceras till enbart ett medel för kompetensförsörjning och innovation, även om de också givetvis är viktiga, utan att utbildningsutbudet som helhet ger möjlighet till nytänkande och bildning för studenter och i längden landets invånare.
På det stora hela måste även balansen mellan utbildning och forskning bli bättre, just nu har vi ett finansieringssystemet som löpande ökar forskningens resurser medan utbildningen tillåts bli mindre och mindre för vart år som går. Vi anser även att det är viktigt att staten tar långsiktiga diskussioner om den högre utbildningens utmaningar och inte bara forskningen. Den nuvarande politiken kring den högre utbildningen blir lätt kortsiktig utifrån olika aktörers prioriterade områden för var år och staten borde facilitera en gemensam diskussion om vilka utmaningar vi bör jobba med tillsammans mellan varje propp.