Behörighet anger om du är kvalificerad för ansöka till en utbildning eller inte. SFS anser att behörighetsnivån för en högre utbildning måste kunna motiveras utifrån vad som krävs för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Behörighetskrav utöver grundläggande behörighet ska beskrivas i områdesbehörigheter för att sökande lätt ska kunna överblicka behörighetskraven.
Lämplighetsprövningar ska generellt inte förekomma eftersom de oftast inte är rättssäkra och riskerar att hindra personer med rätt förkunskaper från att studera. SFS anser att rättssäkra nationella kriterier och rutiner för bedömning av reell kompetens ska utformas.
Alla gymnasieprogram bör ge grundläggande behörighet, annars kan studenters gymnasieval stänga dem ute från högskolan med konsekvenser för högskolans öppenhet och representativitet.
SFS anser att behörighetskraven på avancerad nivå ska vara utformade så att sökande med olika kandidatutbildningar kan antas, om inte specifika förkunskaper behövs. Behörigheten till avancerad nivå ska spegla att kunskaper och färdigheter som högskolan lär ut ska vara generella.
Den som har avlagt examen på avancerad nivå eller har motsvarande kvalifikationer ska vara behörig att söka forskarutbildning inom sitt ämnesområde. Doktorandplatser måste utlysas öppet och bedömning ske mot en tydlig beskrivning av programmet och tjänsten. Det skall vid utlysning av forskartjänst alltid vara tydligt om tjänsten avser en licentiatexamen eller doktorsexamen.
SFS anser att en behörighetsgivande förutbildning, till exempel ett basår, ska kunna ge en garanterad plats vid någon av de utbildningar som förutbildningen ger behörighet till. Behörighetsgivande förutbildning är ett viktigt verktyg för att bredda rekryteringen till vissa utbildningar.
Urval syftar till den antagningsprocess som görs till en utbildning. Det är viktigt att urvalet till högskolan uppfattas som legitimt av det svenska samhället, oavsett vilket antagningssystem som används. Därför måste systemet vara transparent, förutsägbart och rättvist.
SFS anser att ett konkurrensbaserat system med flera sätt att mäta meriter är det mest rimliga att använda sig av givet den stora mängden studieplatser, studieorter, utbildningar och sökande. Andra former av urval såsom lottning, löpande urval eller öppen antagning med urval senare under utbildningen är resursineffektiva och oförutsägbara.
De olika grupperna av behöriga: resultat från gymnasiebetyg eller kompletterade gymnasiebetyg, folkhögskoleintyg, högskoleprov, alternativt urval och tidigare antal genomförda poäng på högskola är ojämförbara. Det har visat sig att de olika urvalsinstrumenten gynnar olika grupper i urvalet. Urvalsprocessen ska syfta till att anta de med bäst meriter, men studieplatserna ska fördelas mellan kvotgrupperna på ett sätt som främjar breddad rekrytering.
Tillträdesfrågor handlar om hur studenter antas till högre utbildning. Behörighet handlar om vilka kvalifikationer en person måste ha för att kunna antas till en utbildning. Urval handlar om vilka av de behöriga sökande som antas till utbildningen.
SFS anser att alla ska ha samma förutsättningar och chanser att konkurrera om studieplatser i högskolan, genom att bland annat gymnasiet och högskoleprovet är tillgängligt för alla utan avgifter.
Vad gäller antagningen till forskarutbildning anser SFS att antagningen behöver förändras för att främja breddad rekrytering. SFS vill se formaliserade ansökningar med större tydlighet och transparens kring utlysning av tjänsterna. Vi anser att en anställningsnämnd eller liknande bör vara med och bedöma inkomna ansökningar.
Läs mer om SFS syn på dessa frågor i remissvaret till Tillträdesutredningen (2017) och SFS ställningstagande En öppen och jämlik högskola för alla (avsnitt 2.3. En tillgänglig antagning, s.7) samt SFS syn på högskolans omfattning, utbud, finansiering och antagning (avsnitt 6, s.15-19). Samtliga dokument finns bifogade.