I förra veckan antogs regeringens vårändringsbudget. Det ekar tomt för studenterna, även om den grupp som enligt experter kommer få det mest besvärligt är just vi studenter. I denna text redogörs för två reformförslag där utökade resurser efterfrågas.
Studenterna saknas i förslaget
Regeringens proposition 2021/22:99 innehåller förslag till ändringar som avser statens inkomster och utgifter för budgetåret 2022. Vid en enkel ctrl-f-sökning på ordet “student” får en inga träffar i det 247 sidor långa förslaget, Desto bättre är det för forskningen som får utökade medel. Det är sig likt och än en gång står vi med tomma ord om att utbildning och forskning ska prioriteras. Vårändringsbudgeten visar tydligt att så inte är fallet.
Ökande inflation
Under maj låg inflationen på över 7 procent enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Den höga inflationen drabbar många grupper i samhället men särskilt hårt drabbas de med sämst ekonomiska grundförutsättningar. Studenter har det redan knapert. Vi lever på studiestöd, lån och bidrag, har ofta höga bostadskostnader i relation till vår inkomst och lever månad för månad.
Hälsa och välmående
Det har även larmats om att den ekonomiska oron kan slå hårt mot hälsan och det psykiska välmåendet bland Sveriges studenter. Ändå har regeringen inte hörsammat detta. Även imorse kom nyhetsrapportering om att allt dyrare mat drabbar studenter. Frågan om hur studenter ska leva är alarmerande, inte nog med att vi har det svårt under sommaren då vi behöver arbeta eller leva på sparade medel. Tid för återhämtning är en lyx som få studenter har.
Reformerna, studiemedlet och fribeloppet
Studiemedelssystemet ska möjliggöra studier under hela livet. För att studiemedlet ska tjäna sitt syfte måste det vara anpassat efter samhällets nivåer och motsvara de faktiska kostnaderna. Arbete vid sidan av studierna ska vara en möjlighet och inte en nödvändighet för att kunna finansiera sin studietid. Studiemedlet måste vara utformat så att människors socioekonomiska bakgrund eller familjesituation inte utgör ett hinder för att ta del av studiemedlet eller högre utbildning.
Idag är bidrags- och låneveckorna sammanlänkade, vilket innebär att om du studerar en termin och bara sökt bidrag från Centrala studiestödsnämnden, CSN, förbrukar du även din rätt till lån från CSN under motsvarande antal veckor. Därmed går det inte att bara söka bidrag ett visst antal veckor för att spara sina låneveckor. Detta straffar de individer som väljer att bara söka bidragsdelen av CSN. SFS anser att CSN inte bör styra hur du finansierar dina studier genom att pressa studenter att belåna sig. Därför förespråkar SFS att bidrags- och lånedelen separeras så att du har möjlighet att fritt disponera över ditt studiemedel.
Ett hinder för studenterna är fribeloppet som reglerar vilka inkomster en student får ha vid sidan av sina studier. SFS är i grunden positiva till ett fribelopp, då det är en garant för att det alltid ska vara möjligt att finansiera sina studier med studiemedel och utan behov av en sidoinkomst. Däremot ska fribeloppet inte utgöra hinder för bostadsförsäljning eller flytt av kapital mellan konton.
Även om Sverige har ett av de främsta studiemedelssystemet finns det aspekter som är förlegade och behöver förändras. Här är de förändringar som SFS vill se:
- Höj studiebidraget med anledning av inflationsökningen.
- Separera bidrags-och låneveckorna så du kan välja att enbart ta bidrag eller bidrag och lån utan att gå miste om möjlighet till att få de veckorna med lån utbetalda.
- Bedöm enbart inkomst för de veckor studenten erhåller studiemedel för att fribeloppet inte ska hindra studenter för att arbeta under bland annat sommaren.
- Förläng antalet veckor en kan få studiemedel från 240 till 320 veckor.
- Höj åldersbegränsningen för möjligheten att söka studiemedel till pensionsåldern.
Reformera bostadsbidraget
Regeringen har valt att gå vidare med förslag i om bostadsbidraget och anger i vårändringsbudgeten att “ett tillfälligt tilläggsbidrag till barnfamiljer inom bostadsbidraget införs”. Utredningen har negligerat studenternas situation och fokuserat på barnfamiljer. SFS vill inte sätta grupper mot varandra men är oförstående i hur studenternas situation inte tas i beaktande.
Trots att bostaden är en av de utgifter som äter upp störst del av studenters inkomster och att många studenter har sån pass liten inkomst att de borde ha rätt till bostadsbidrag, missar två av tre studenter att söka bostadsbidraget. Bostadsbidraget behöver göras mer tillgängligt. Bostadsbidraget kan vara ett sätt att hjälpa de studenter som har höga boendeutgifter (när studiemedlet inte ökas, vilket egentligen borde vara utformat för att täcka individens kostnader). Undersökningar visar att äldre studenter har det svårast att få ekonomin att gå ihop, därför borde åldersgränsen för bostadsbidraget till studenter på 29 år tas bort.
Krav på uppskattad årsinkomst borde slopas så att bostadsbidraget för studenter istället baserat på vad en tror sig få in för nästkommande månad, inte vad studenten tror sig tjäna på ett helt år. SFS är även av åsikt att CSN borde administrera bostadsbidraget för studenter, istället för Försäkringskassan. Detta då CSN administrerar studiestödet och är den myndighet som har mest kontakt med studenter. Det skulle underlätta för studenter att söka både studiebidrag och bostadsbidrag på samma ställe, samt att fler studenter troligen skulle få veta om möjligheten att kunna söka bostadsbidrag.
Därför vill SFS se följande förändringar:
- Gör bostadsbidraget mer lättillgängligt för studenter.
- Ta bort åldersgränsen på bostadsbidraget för studenter.
- Ta bort kravet på uppskattad årsinkomst och beräkna istället bostadsbidraget på en månadsvis uppskattning.
- CSN tar över administrering av bostadsbidrag för studenter från Försäkringskassan.
Vi efterfrågar en regering som vill göra verklighet av den politik som drivs. Som ger morgondagens arbetare reell möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden där en utbildning premierar och där utbildningen ger de metod och verktyg som krävs för att ta sig an en föränderlig framtid. En regering som säkrar studenternas ekonomiska situation och som tar ansvar för de kommer ha svårt att få mat på bordet med ett sinande studiemedel och ökade priser.