Jämlikhetskommisionen lämnade över sitt betänkande “En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46)” till regeringen i augusti 2020 och därefter har den varit på remiss. Utredningens syfte var att föreslå åtgärder som långsiktigt ska minska klyftorna i det svenska samhället och ett av direktiven var att föreslå åtgärder som kan bidra till god utbildning och arbete med goda arbetsvillkor. Det vill säga hur åtgärder riktade mot utbildningsväsendet och arbetslivet kan bidra till större jämlikhet i hela samhället. SFS är en av remissinstanserna och i denna blogg kommer vi att sammanfatta och gå igenom de mest framstående delarna av SFS remissvar.
Högskolans utveckling
För att förstå vilka insatser som krävs för att högre utbildning ska kunna bidra till ett mer jämlikt samhälle behöver vi börja med hur högre utbildning ser ut idag. Högskolan har expanderat kraftigt de senaste åren. Därtill har samhället blivit allt mer högteknologiskt och avancerat, vilket gör att allt fler yrken kräver en högskoleexamen. I och med expansionen av högskolan har i viss mån grupper som tidigare varit underrepresenterade, exempelvis kvinnor, ökat i studentpopulationen och utgör idag en majoritet inom högskolan. Dock har bland annat Universitetskanslerämbetet, UKÄ, visat att konsekvensen av social bakgrund fortfarande är betydande.
UKÄ beräknar att drygt 5000 personer med goda gymnasiebetyg i varje årskull väljer bort högre utbildning. Det skulle gynna både individen och samhället om dessa utbildade sig i högre grad. Samtidigt behövs ett arbete för att alla som är behöriga och antagna till högskolan ska ges goda förutsättningar att fullfölja sin utbildning. Idag är anslagen till högre utbildning eftersatta och det påverkar kvaliteten i verksamheten. Därför vill SFS betona att de förslag som läggs i utredningen om bland annat breddad rekrytering också behöver komma med tillräckliga resurser.
Att minska avstånd mellan land och stad
Utredningen har ett övergripande syfte att föreslå åtgärder för att minska skillnaderna mellan land och stad och mellan regioner/kommuner. SFS ser i grunden positivt på detta men anser att det finns andra aspekter av jämlikhet som också kan bidra till breddad rekrytering och breddat deltagande och därmed ett utjämnande av livsvillkor. Faktorer som föräldrars utbildningsbakgrund, kön och etnicitet behöver också beaktas i jämlikhetsarbetet.
Utredningen föreslår att:
- ”Lärosätena tillförs medel för att utforma de utbildningsprogram på distans som regionerna, via sina kompetensförsörjningsplattformar, har identifierat behov av.”
SFS är negativa till detta förslag då utbildning inte ska användas som en arbetsmarknadsåtgärd utan primärt dimensioneras ifrån studenternas efterfrågan. Detta har även forskningen bekräftat vara det bästa sättet att styra utbildningsutbudet på.
Utredningen föreslår även att:
- ”Lärosätena tillförs medel för att utveckla digital pedagogik och stödsystem med syfte att öka genomströmningen i distansutbildningen.”
- ”UKÄ får i uppgift att utreda hur träffsäkerheten i distansutbildningen kan öka, för att genomströmningen ska öka.”
- ”UKÄ bör också få i uppgift att utreda distansutbildningens bidrag till den breddade rekryteringen till högskolan.”
SFS är positiva till dessa förslag, eftersom de flesta utbildningar på distans i huvudsak har digitala moment och därmed anser SFS att ökade satsningar på att höja den digitala högskolepedagogiska kompetensen behövs. Detta är avgörande för att öka genomströmningen och se till att verka för breddat deltagande.
SFS ställer sig även bakom UKÄ:s förslag gällande högskolepedagogik för att på längre sikt skapa strategier och strukturer för bättre lärare, till exempel:
- En nationell strategi för det högskolepedagogiska arbetet
- En nationell strategi för digitalisering av högre utbildning och forskning
- Bredda universitets- och högskolerådets, UHR, främjandeuppdrag
- Stärka Vetenskapsrådets, VR, roll och ge dem i uppdrag att inrätta en forskarskola.
Det är inte tillräckligt att se till att bredda rekryteringen till högskolan genom att tillgängliggöra den i hela landet. Vi behöver även se till att studenterna klarar sina studier genom att all undervisande personal har goda kunskaper i pedagogik, särskilt för digital distansundervisning där genomströmningen är lägre.
Hur löser vi problemen med kompetensförsörjning?
Utredningen föreslår att:
- ”Utreda en årlig utbildningspremie för dem som har avlagt examen i ett kommunalt bristyrke och flyttar in i någon av de kommuner som har extra stora utmaningar med kompetensförsörjningen. En premie bör även kunna ges till de som är bofasta i kommunen men som avlägger examen i något av de yrken som har definierats som bristyrken i kommunen.”
Vi förstår viljan att lösa problemet med kompetensbrist och välfärdsutmaningar i de delar av landet som har särskilt stora utmaningar, men är negativa till förslaget då vi inte ser att det är rätt lösning för att lösa problemet.
SFS anser att samverkan är viktigt för att komma till bukt med kompetensförsörjning och locka till bristyrken, men att det behövs en kombination av åtgärder som tillsammans kan åstadkomma den förändring som önskas. SFS vill främst lyfta fram att:
- Resurstilldelningssystemet behöver reformeras så att studenter erbjuds en högkvalitativ utbildning och som attraherar studenter att söka de utbildningar som det råder kompetensbrist inom.
- De utbildningar som främst kommer i fråga när vi talar om bristyrken – skola, vård, omsorg – har Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) som del i sin utbildning. Därför vill SFS se en nationell VFU-administration, nytt finansieringssystem för VFU som liknar det som vårdutbildningarna har och fler och bättre utbildade handledare. UKÄ:s utvärdering av övningsskolor visade att övningsskolor är ett framgångsrikt koncept, därför ser SFS positivt på idén om övningsskolor.
- Bygg bort bostadsbristen för att få studenter att kunna söka sig till utbildningar i hela landet. Exempelvis genom att värna investeringsstödet, allmännyttan och korta ledtiden mellan beslut och att spaden sätts i marken. Dessutom vill vi se en neutral beskattning inför upplåtelseform så att det hyrda boendet inte fortsätter att missgynnas jämfört med det ägda.
- Stärk studie- och yrkesvägledningen så att den finns tillgänglig från tidig tonår och genom hela livet, för att på så vis uppmuntra personer från till exempel studieovana miljöer att välja högre utbildning, samt att informera om de villkor och framtidsutsikter som råder på arbetsmarknaden.
Tillgång till bostad – avgörande för allas rätt till högre utbildning
SFS delar utredningens utgångspunkt att bostad är en grundförutsättning för individens deltagande i samhällslivet och att bostadssituationen påverkar studiemöjligheter. När söktrycket till högre utbildningar årligen ökar, behöver samhället se till att bostadsutbudet följer efterfrågan på utbildning. Som utredningen nämner är det många unga som avstår från utbildningsmöjligheter på grund av svårigheterna att få bostad på många högskoleorter. SFS att dagens bostadsmarknad inte tillräckligt väl tillgodoser bostadsbehovet hos till exempel studenter, vilket i sin tur påverkar utbildningsval och rekrytering till högre utbildning.
Utredningen föreslår att:
- ”Regeringen bör successivt höja nivån på investeringsstödet för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande (förordning 2016:881). Nivå och utformning bör följa de utvärderingar och förändringar i förordningen som görs för att säkra bättre måluppfyllelse. Regeringen bör initiera en utvärdering av investeringsstödet med avseende på vilka gruppers bostadssituation som förbättras och på den regionala variationen i tilldelning av stödet.”
SFS är positiva till förslaget. Utredningen konstaterar att de lägenheter som har byggts med hjälp av investeringsstödet inte har gått till hushåll med ekonomiska svårigheter, då de med sin relativt lägre hyra blir eftertraktade och lång kötid vanligtvis krävs för att få tillgång till dem. Samtidigt finns inga incitament för vinstdrivande aktörer att vilja bygga tillräckligt med bostäder för hushåll med lägre inkomster, samt att allmännyttan också kan ha svårt att bygga i mindre attraktiva lägen och därmed för en mindre köpstark grupp. Därtill, som utredningen påpekar, kan kommunerna ha ett intresse av att planlägga mark för bostäder för mer köpstarka grupper, då nybyggnation för grupper med sämre ekonomiska förutsättningar riskerar att leda till högre sociala kostnader och offentliga utgifter. Det är därför av största vikt att en utvärdering genomförs.
Utredningen föreslår även att:
- ”Det finns ett behov av att finna metoder för att stimulera mer kostnadseffektiva sätt att bygga goda bostäder via upphandling och standardisering. Detta behöver inte komma i konflikt med miljömässigt hållbara materialval.”
SFS håller med utredningen i denna fråga. Det finns skäl att se över byggmetoder och andra processer som ökar byggtakten på bostäder som kan efterfrågas av medborgare som idag har svårt att efterfråga bostäder. Givetvis ska det inte bidra till sämre boendestandard för studenter. Hållbarhetsaspekten är givetvis viktig i sammanhanget.
Utredningen föreslår vidare att:
- ”Marknadshyror kan vara ett sätt att förbättra nyttjandet av befintligt bestånd. Rörligheten på bostadsmarknaden är dock redan ganska hög. Ett ökat inslag av marknadshyror måste föregås av en grundlig utredning av hur det skulle påverka olika grupper och hur en kompensatorisk lösning skulle dimensioneras och genomföras.”
SFS delar inte utredningens bedömning i frågan om marknadshyror. Idag råder i princip fri hyressättning i nyproducerade bostäder genom så kallad presumtionshyra. Trots att detta har funnits sedan 2006 har bostadsbristen inte lösts för de grupper som har allra svårast att komma in på bostadsmarknaden, vilket talar för att en mer marknadsbaserad hyra inte är svaret på bostadsbristen. Dessutom finns underlag på att rörligheten eller så kallade flyttkedjor, inte ökar med marknadshyror. En rapport från 2019 som tagit fram för Stockholm, Göteborg och Malmö visar att billigare bostäder i det gamla beståndet inte blir lediga när nya bostäder med dyrare hyra färdigställs.
Bostadsbidraget som bostadspolitiskt instrument
Utredningen föreslår att:
- ”En utredning behöver initieras för att fastställa i vilken utsträckning bostadsbidrag inte godkänns som inkomst bland fastighetsbolagen. Syftet med en sådan utredning bör vara att antingen via lag eller via frivilliga överenskommelser uppnå en situation där bostadsbidraget kan användas för att efterfråga en bostad i högre utsträckning än i dag.”
- ”Bostadsbidraget bör återupprättas som bostadspolitiskt instrument. Detta kräver en resursförstärkning av bostadsbidraget, med sikte på att höja den bidragsgrundande bostadskostnaden och ersättningsgraden. ”
SFS är positiva till utredningens förslag att utreda i vilken utsträckning bostadsbidraget inte godkänns som inkomst bland fastighetsbolag. SFS anser att bostadsbidrag som del av inkomst inte bör utgöra ett hinder för att hyra en bostad. Framförallt ser SFS att bostadsbidragets tillgänglighet behöver öka.
Få studenter utnyttjar bostadsbidraget idag, trots att de ekonomiskt kvalificerar sig att söka. SFS har tidigare undersökt frågan och sett att de viktigaste anledningarna till att studenter undviker att söka bidraget är risken för att bli återbetalningsskyldig, att det är för krångligt att söka eller att studenterna inte kände till att de kunde söka det. Andra skäl är att studenter bor flera tillsammans i en och samma bostad och att hushållets totala inkomst därmed är för hög.
SFS vill se att CSN får i uppgift att hantera bostadsbidraget för studenter, eftersom de redan inhämtar inkomstuppgifter från studenter idag och därmed minskar risken att studenter blir återbetalningsskyldiga.
Sammanfattning
I det stora hela så ser vi att det finns flera bra förslag i utredningen men även mycket som kan förbättras. Framförallt så behövs det en bredare syn på jämlikhet än geografisk tillgänglighet. Åtgärder behöver också i högre grad fokusera på att sätta studenten i centrum. Genom att erbjuda en kvalitativ utbildning där studenternas efterfrågan får styra samtidigt som det är möjligt att leva på sitt studiemedel och få tag på en bostad på sin studieort så ökar också tillgängligheten till högre utbildning. Det kommer på sikt bidra till ett mer jämlikt samhälle.
Linn Svärd, Vice ordförande