Internationella kvinnodagen 8 mars: Lärosätenas arbete med att förebygga och hantera sexuella trakasserier måste förbättras

Idag är det 8 mars – internationella kvinnodagen. Med detta blogginlägg vill vi på SFS särskilt fokusera på ett stort problemområde inom högskolan: sexuella trakasserier.

Jämställdhet inom högre utbildning 

Det finns många områden där högskolan kan bli mer jämställd än i dagsläget. Kvinnor är överrepresenterade bland studenterna men underrepresenterade i andelen professorer. Kvinnor har strikt bättre genomströmning än män. Forskningsmedel tillfaller i en högre grad män än kvinnor. Det finns kvarstående strukturer på lärosäten, både bland studenter och anställda, som är problematiska för högskolans utveckling och kvalitet. Det finns helt enkelt mycket som kan beröras när det kommer till jämställdhet. 

#Akademiuppropet och arbetet mot sexuella trakasserier 

Ett område vars diskussion lyst med sin frånvaro är sexuella trakasserier* inom akademin. 2017 hände #metoo vilket skapade svallvågor inom många sektorer. I högskolan fanns #akademiuppropet som förmodligen var ett led i att UHR fick ett regeringsuppdrag om att kartlägga lärosätenas arbete kring att förebygga och hantera sexuella trakasserier inom högskolan, sammanfattning hittas här. Rapporten visade att det fanns relativt goda rutiner för att hantera trakasserier inom personalen men förhållandevis lite för studenter, i synnerhet finns en avsaknad av stöd för doktorander. Detta trots att studenter och särskilt doktorander är en utsatt grupp inom akademin på grund av de maktrelationer som finns. 

Studentkårerna får ta stort ansvar 

Rörande studenter visade UHR:s rapport att lärosätena i mångt och mycket förlitar sig på studentkårerna att göra det mesta av arbetet, både i förebyggande syfte under mottagningar mm. men även när något väl hänt. Arbetet att hantera dessa jobbiga situationer hamnar ofta på organisationer och individer som inte har resurser eller tillräcklig träning. Flera ordföranden bland SFS medlemskårer har genom åren behövt tampas i många veckor med att hantera tragiska fall där studenter utsatts. Lärosätets respons är ofta i bästa fall att ärendet snabbt kommer upp i disciplinnämnden och att en av studenterna stängs av en viss tid. I värsta fall har lärosätet inte koll och kanske parar ihopen förövare med den som blivit utsatt utan vidare åtgärder. Detta har hänt vid svenska lärosäten och är oacceptabelt. 

Doktorander hamnar i en extremt utsatt position 

Rörande doktorander är situationen än mer problematisk. Doktorander finner sig ofta i en beroendeställning gentemot handledare och andra inom forskningsvärlden. Även då vi i Sverige har kommit långt med att skapa relativt trygga anställningsformer för doktorander finns mycket kvar att göra och många doktorander måste fortfarande dra in sin egen lön genom extern anslag. Det är därför särskilt anmärkningsvärt att så få insatser riktar sig till doktorander för att förebygga och hantera sexuella trakasserier. Här kräver SFS förbättring på lärosätesnivå.

SFS arrangerade förra verksamhetsåret ett seminarium om högskolornas arbete rörande sexuella trakasserier och SFS DK:s ordförande skrev en debattartikel i samband med detta. 

Vad kan göras framåt? 

Vi tror att mycket kan göras för att förbättra situationen framåt. I UHR:s rapport nämner studentkårerna ett antal exempel:

“Framförallt efterfrågas mer och tydligare information från 53 lärosäten till studenter, men även till studentkår och anställda, samt att informationen ska vara mer lättillgänglig, finnas på webbplatser och integreras i lärosätets undervisning. Några studentkårer efterfrågar även mer kunskap på lärosätet, framförallt hos lärosätets personal, bland annat betonas att utbildningstillfällen om sexuella trakasserier för lärosätets personal inte bör vara frivilliga. Några studentkårer anser att deras lärosäten skulle kunna arbeta annorlunda i termer av att prioritera jämlikhetsfrågor mer, se sexuella trakasserier som en del av sitt arbetsmiljöarbete, ha tydligare riktlinjer för arbetet med sexuella trakasserier, och inkludera sexuella trakasserier i årliga fakultetsmöten där det systematiskt förebyggande arbetet mot diskriminering följs upp”

UHR

Här vill vi se en utökad dialog och att högskolesektorn själv lyfter denna fråga till att ta mer plats än vad den får i dagsläget. Frågan är komplex och berör många olika typer av situationer, sammanhang och lösningar men vi ser att det finns goda exempel som många lärosäten skulle kunna implementera redan idag. 

Under pandemin har antalet anmälningar om sexuella trakasserier minskat enligt CSN. Även om detta är positivt kan vi tyvärr förvänta oss att de stiger igen när utbildningen i högre grad återgår till att vara campusbaserad. Det är därför en angelägen tid att redan nu börja titta på vilka insatser och strukturer som kan skapas för att förbättra situationen. Sveriges studenter och doktorander är värda en högskola utan sexuella trakasserier, låt oss gemensamt jobba mot det målet. 

Simon Edström, Ordförande SFS
Linn Svärd, Vice ordförande SFS

* För att läsa mer om vad sexuella trakasserier innebär och hur statistiken ser ut. Läs mer hos Jämställdhetsmyndigheten här.