I förmiddags presenterade partiledarna för Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna Tidöavtalet – ett gemensamt avtal för hur Sverige ska styras den kommande mandatperioden. Avtalet beskriver bland annat att regeringen ska bestå av M, KD och L, med SD som samarbetsparti utanför regeringen.
Avtalet innehåller flera punkter som är av betydelse för universitet och högskolor och kan komma att påverka Sveriges studenter, doktorander och akademin.
I detta blogginlägg kommenterar vi förslagen.
Samarbetsprojektet Skola
Inom avtalet presenteras sju “samarbetsprojekt”. Ett av dessa samarbetsprojekt benämns Skola. Den viktigaste punkten inom detta projekt, ur ett studentperspektiv, är en reform av lärarutbildningen:
Utveckla lärarutbildningen
För att höja läraryrkets status och attraktivitet höjs antagningskraven till lärarutbildningen samtidigt som utbildningsinnehållet reformeras med ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Arbetet med att få fler akademiker att byta spår till lärare mitt i livet skalas upp. Ämneslärarutbildningen koncentreras till de högst rankade lärosätena inom respektive område.
Detta kan egentligen beskrivas som flera reformer, varav flera redan har varit uppe för diskussion under förra mandatperioden.
Förslaget att höja antagningskraven på lärarutbildningen, fanns med redan i Januariavtalet. Förra regeringen gav Universitets- och högskolerådet (UHR) i uppdrag att utreda möjligheten att kräva minst betyget C i vissa ämnen för behörighet till lärarutbildning. UHR kom fram till att förslaget skulle göra det svårt att fylla utbildningsplatserna och det skulle leda till färre lärare. SFS har även varit kritiska till förslaget för att det frångår principen att behörighetskraven delas in i grundläggande behörighet (gymnasieutbildning eller motsvarande) samt en särskild behörighet som består av de ämneskurser som utgör nödvändiga förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Med betyg C som krav för vissa utbildningar blir antagningssystemet mer krångligt och det blir svårt för gymnasiestudenter att förstå vad som krävs för att få behörighet till olika högskoleutbildningar.
Även förslaget om ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik har likheter med formuleringar från Januariavtalet. Under 2021 lade den avgående regeringen fram ett förslag om förkortad kompletterande pedagogisk utbildning (KPU), där det bland annat skrevs fram att att kognitionsvetenskap ska ingå i den utbildningsvetenskapliga kärnan. Förslaget att korta ner utbildningarna blev hårt kritiserat för att urholka lärarexamens kvalitet, vilket torde vara en anledning till att det aldrig infördes. SFS var dessutom kritiska till den politiska detaljstyrningen av utbildningarnas innehåll. Det bör i högre grad vara upp till lärosätena, lärarna och studenterna att bedöma vilka perspektiv och inriktningar som ska ligga i fokus. Denna kritik är fortfarande relevant i den nya regeringens förslag.
SFS är mer positiva till förslaget att fler ska få möjlighet att ställa om till läraryrket mitt i livet. De kompletterande pedagogiska utbildningarna är ofta uppskattade och kan vara ett bra sätt att möta behovet av fler lärarutbildade. Reformen behöver dock skötas ansvarsfullt. Vi hoppa att regeringen drar lärdom av den breda kritiken mot att korta ner KPU:erna och inte gör om samma misstag. Regeringen kommer även att behöva se över tillgången till lärare på lärarutbildningarna, där dimensioneringen av forskarutbildningen är en viktig pusselbit.
SFS ställer sig slutligen frågande till förslaget att koncentrera lärarutbildningarna till de “högst rankade lärosätena inom respektive område”. Dels är det svårt att veta vad det innebär, eftersom det inte sker någon regelrätt ranking av lärosäten eller utbildningar. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) genomför visserligen utvärderingar, men i slutet av varje utvärderingsomgång ska alla utbildningar ha samma omdöme, hög kvalitet. De lärosäten som inte får det bästa, omdömet hög kvalitet, ges i regel en chans att rätta till eventuella brister och få en ny prövning, om de inte själva väljer att lägga ner utbildningarna. Men bortsett från denna praktiska oklarhet, så är SFS kritiska till intentionen att från politiskt håll styra vilka lärarutbildningar som ges var. Lärosätena måste ha möjlighet att möta studenternas efterfrågan på utbildning: om studenter idag söker till en viss utbildning och lärosätet kan fylla platserna, så är det fel att lägga ner den. Genom att minska antalet lärosäten som erbjuder lärarutbildning, så blir det dessutom svårare att rekrytera fler studenter. Därtill går det emot devisen om utbildning i hela landet, något som vi inte tror att enbart digitala lösningar kan vara svar på.
Sammantaget ser vi en risk att den reformen av lärarutbildningen som presenteras i Tidöavtalet leder till färre lärarstudenter och färre examinerade lärare. Det är givetvis inte bra för lärarbristen. Vi hoppas att den nya regeringen kommer vara öppen för dialog om hur lärarutbildningarna kan bli bättre och fallgroparna undvikas.
Samarbetsprojekt Migration och integration
Samarbetsprojektet om Migration och integration är omfattande och kräver ytterligare analys om hur det påverkas nuvarande och framtida studenter och akademiker. Bland annat anges skärpta villkor för arbetskraftsinvandring vilket SFS tidigare har angett har utmaningar. Det är av särskild vikt att akademiker beaktas i detta förslag så att svensk konkurrenskraft och kompetensförsörjning inte hindras.
Ett välkommet förslag är att partierna hörsammar problematiken som annonserats i utlänningslagen:
För att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation undersöks och vid behov författningsregleras särskilda bestämmelser för doktorander och forskare gällande möjligheten till uppehållstillstånd efter en viss tids sammanhängande anställning.
Därtill ska arbete för att komma till rätta med missbruk av uppehållstillstånd för studier genomföras. Lärosätena, Migrationsverket, SFS och andra har arbetat med frågan. Vi studenter värnar om möjligheten att komma till Sverige för studier men det är viktigt att de som söker sig har avsikt att studera och missbruk inte sker. Vidare ska kartläggningen också analyseras hur regelverket för uppehållstillstånd för studier skiljer sig åt i Sverige jämfört med andra EU-länder.
Samarbetsprojekt Tillväxt och hushållsekonomi
Inom samarbetsprojektet Tillväxt och hushållsekonomi presenterar partierna två punkter om vidareutbildning för yrkesverksamma:
- Förbättra förutsättningarna för yrkesverksamma att vidareutbilda sig vid högskolor och universitet. Stärk lärosätenas omställningsuppdrag.
- Omställningsstödet, som är en följd av parternas överenskommelse, ska förvaltas på så sätt att det används till utbildningar med hög efterfrågan på arbetsmarknaden och därmed motverkar kompetensbrist och stärker näringslivets konkurrenskraft.
Utbildning för yrkesverksamma har varit på tapeten länge, men diskussionerna blossade verkligen upp under slutet av förra mandatperioden. Det har inte minst att göra med det omställningsstudiestöd som parterna på arbetsmarknaden förhandlat fram och som riksdagen fattade beslut om i juni 2022 och som kan sökas för studier från och med januari 2023. Omställningsstudiestödet ger fler yrkesverksamma möjlighet att studera, vilket väntas leda till ett högre söktryck till högskolan bland dessa grupper.,
Här kan det vara värt att nämna att arbetet med omställning inte är nytt, och det har hänt mycket de senaste åren. Lärosätena har länge utbildat yrkesverksamma i någon utsträckning, inte minst genom ett stort utbud av fristående kurser.Till exempel fanns det 2018 det 37.000 livslångt lärande-studenter. Sedan 2021 har lärosätena också ett tydligare uppdrag genom högskolelagen att främja det livslånga lärandet. Tidigare i år fick lärosätena i uppdrag att börja genomlysa sitt utbildningsutbud för livslångt lärande och omställning. Däremot har ökade medel för dessa inte tillkommit vilket medför att lärosätena ska tillgodose behovet av livslångtlärande-kurser utan negativ inverkan på det övriga utbudet, vilket i praktiken kan medföra färre kurser för ungdomsstuderande.
SFS ser positivt på att fler grupper ges möjlighet att studera. Samtidigt är det viktigt att politiken värnar lärosätenas autonomi och studenternas möjlighet att fritt söka utbildningar i olika syften, både för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden, för bildning, personlig utveckling och andra engagemang i samhället. I slutändan måste det vara nyfikenheten och törsten efter kunskap som styr den akademiska verksamheten. Då kan den politiska styrningen inte bli för omfattande. Det tror vi att de nya regeringspartierna också inser. Vi ser fram emot en fortsatt dialog med både politiker och lärosäten om hur omställningsuppdraget ska utvecklas på ett ansvarsfullt sätt under mandatperioden.
Samarbetsprojekt Hälso- och sjukvården
Ett annat samarbetsprojekt är Hälso- och sjukvården. Flera reformer föreslås som dels påverkar studenterna som individer och dels påverkar studenter som studerar. Det konstateras att arbetsmiljön är en utmaning vilken behöver tryggas. Kompetensförsörjningen är en annan knäckfråga där det behöver bli attraktiv att stanna i hälso- och sjukvården efter erlagd examen.
Partierna utlovar en bred reform för att förbättra elevhälsan inom skola och gymnasium. Parallellt med detta hoppas vi att regeringen ska stödja högskolornas studenthälsovård, inte minst genom att förlänga uppdraget att utveckla en gemensam webbportal för studenthälsovård som tar slut under 2023. Studenthälsovårdens uppdrag behöver bli tydligare för många studenter och likvärdigheten mellan olika lärosäten behöver öka.
Vidare anges att arbetet med att stärka den psykiska hälsan och suicidprevention ska prioriteras som ett led i folkhälsoarbetet, inte minst för unga. En nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention ska tas fram, därtill ska ett nationellt forskningsprogram på området inrättas. Studenter lider i större utsträckning än andra av psykisk ohälsa och förslaget om vidare utredning, samordning och införande av nationell samordnare är välkommet.
Avslutningsvis är det positivt att utredningarna ska genomföras i nära samverkan med bland annat företrädare för professionerna och akademin, häri ingår studenterna. Ökade medel för forskning om kvinnors sjukdomar och hälsa annonseras och bör därför ingå i nästa forskningsproposition.
Samarbetsprojekt Klimat och energi
Inom samarbetsprojektet Klimat och energi finns bland annat förslag om kärnkraft, vindkraft, solenergi men även energieffektivisering. Det anges att förutsättningarna för investeringar i kärnkraft ska stärkas genom särskilda statliga kreditgarantier. Det är av vikt att beakta kompetensförsörjningen och att säkerställa att utbildning som krävs för sektorn byggs ut.
Vidare anges att Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös och att den gemensamma klimat- och miljöpolitiken ska strävar efter att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Samtidigt ska de inte skada näringar och landsbygd. Det globala perspektivet poängteras och att Sveriges utsläpp ska ses i relation till omvärldens. Ett forskningsnära synsätt poängteras och att politiken ska baseras på fakta.
Samarbetsprojekt Kriminalitet
Partierna föreslår som en del av samarbetsprojektet Kriminalitet att socionomutbildningen ska reformeras. Som ett obligatoriskt utbildningsmoment införs ‘kriminalitet bland ungdomar’. Detta kan bland annat innebära att ytterligare ett examensmål införs. Därtill ska det ges möjlighet till specialisering på ungdomsbrott inom utbildningen. Vad detta innebär är för oss för närvarande oklart. Avslutningsvis ska särskilda forskningsmedel anslås till området sociala insatser mot unga i kriminalitet vilket borde återfinnas i nästa forskningsproposition.
Återstående frågor
Partierna har fortfarande inte meddelat hur ministerposterna kommer att fördelas. För studentrörelsen är det givetvis särskilt intressant vem som blir minister för högre utbildning och forskning, frågor som i den avgående regeringen har hanterats av utbildningsministern. Här är det möjligt att en minister får ansvar för alla utbildningsfrågor, från förskola till forskarutbildning, eller att ansvaret liksom idag fördelas på två eller fler ministrar. En gissning är att Liberalerna kommer vilja ha ansvar för regeringens skolpolitik. Om flera ministrar tillsätts inom utbildningsområdet, är det inte strängt taget nödvändigt att alla har samma partitillhörighet.
En annan fråga som SFS nyligen påmint de regeringsbildande partierna om är Socialdemokraternas förslag att höja räntan på studiemedel. Räntehöjningen på befintliga och framtida studielån lanserades som ett sätt att delfinansiera det nya omställningsstudiestödet, men de flesta har påpekat det orimliga i att låta tidigare studenter finansiera framtida studenters utbildning. Flera av de nu regeringsbildande har kritiserat förslaget. Frågan adresseras dock inte i Tidöavtalet. Förhoppningsvis ser det annorlunda ut om tre veckor när partierna ska lägga fram nästa budgetproposition.
Ett tredje område som vi saknar, rör bostäder och studenters boendekostnader. Studentbostadsbristen är ett allvarligt samhällsproblem. Tidöavtalet innehåller inga förslag om hur bostadsbyggandet kan hållas uppe, något som är särskilt bekymmersamt när lågkonjunkturen leder till att många byggprojekt inte blir av. För många studenter leder höga hyror också till att studiemedlet inte räcker till. Moderaterna har tidigare lagt fram förslag om extra studielån för studenter med höga boendekostnader men detta finns inte med inför regeringsbildningen. Det är inte utan att vi undrar vilket av partierna som har motsatt sig förslaget.