Breddad rekrytering – vad händer just nu? och varför är det viktigt?

Akademin kan vara främmande och komplex, det finns traditioner och märkliga aktiviteter som kan bidra till att studenter inte känner sig välkomna. För att strukturer ska förändras krävs att de synliggörs och att det finns ett aktivt arbete. Så frågan är: hur får vi fler att söka sig till högre studier och varför är det viktigt?

I förra veckan bjöd Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och nätverket Include in till en workshop och uppstart med anledning av den andra tematiska utvärderingen som utvärderar lärosätenas arbete med breddad rekrytering. I denna text kommer jag gå igenom vad utredningen handlar om, hur rekryteringen ser ut till högskolan idag, vad som görs för breddad rekrytering och vad SFS tycker i frågan.  Läs gärna även mitt tidigare blogginlägg om en utbildning för alla.

Vad händer i frågan just nu?

Sedan länge följer den sociala snedrekryteringen till högskolan samma mönster: det är vanligare att studenter vars föräldrar har akademisk utbildning söker sig till högre studier. Frågan blir då om lärosätena gör rätt i sitt arbete, och om så är fallet, varför ses inte förändringar av lärosätenas arbete med att bredda sin rekrytering och attrahera fler, framförallt de som inte växt upp i ett hem med akademiker? En del av detta handlar om att flera individer gör sina val tidigt; redan i förskolan förklaras vilka möjligheter du som individ har. Vägarna i livet är många och valen ska inte behöva ske då, utan vi alla borde ha reella möjligheter att se oss som presumtiva studenter.

År 2001 skrevs det in i högskolelagen att universitet och högskolor i sin verksamhet aktivt ska främja och bredda rekryteringen till högskolan. Under åren 2019 till 2022 ska UKÄ på uppdrag av regeringen utvärdera hur universitet och högskolor arbetar med breddad rekrytering. Det är en tydlig signal från politiken när utvärderingarna annonseras. Den förra avsåg hållbarhet inom utbildningen och gemensamt för båda är att de är i politikens intresse.

UKÄ:s utvärderingar

Tematiska utvärderingar är en del av det nationella systemet för kvalitetssäkring och metoden anpassas efter det aktuella temat som ska utvärderas. Syftet med tematiska utvärderingar är både att bidra med kunskap och vara till nytta för lärosätenas eget utvecklingsarbete. SFS utser till dessa utvärderingar två representanter som företräder studenter och doktoranders perspektiv och utöver att ingå i bedömargrupp agerar SFS även referensgrupp som är med i upptakten då ramar och inriktning på uppdraget sätts. 

Det som SFS har lyft fram är att det är viktigt med data. De mönster och strukturer som syns behöver beläggas för att man ska kunna åstadkomma verklig förändring. I den utvärdering som nu sker tas flertalet rapporter fram. Dessa är en god grund för att söka svar på trender och information men framförallt välkomna SFS exempel på insatser som gett resultat.

Så hur ser det egentligen ut?

Andelen som påbörjar en högskoleutbildning ökar med föräldrarnas utbildningsnivå. I årskullen födda 1992 hade 22 procent av de med föräldrar utan gymnasieexamen  påbörjat högskolestudier vid 25-års ålder. För de med forskarutbildade föräldrar var andelen 85 procent. 

Det går att se flera olika mönster och strukturer som belägger vem som söker vissa utbildningar och hur detta har att göra med bakgrund, ursprung, kön, studievana i hemmet m.m. Några av de mönster som belagts kommer jag redogöra för här.

Läkar- och arkitektstudenter har oftast högutbildade föräldrar

Läsåret 2017/18 fanns den högsta andelen med högutbildade föräldrar på utbildningarna till läkare och arkitekt, 67 respektive 66 procent. Detta var bland nybörjare på de större programmen mot yrkesexamen. Andelen studenter med högutbildade föräldrar varierar mellan olika högskoleutbildningar men det är anmärkningsvärt att enbart var tredje som studerar till läkare eller arkitekt inte har högutbildade föräldrar. Båda utbildningar klassas som prestigefyllda och kräver både hög prestation under studierna men framförallt i antagningen. I UKÄ:s rapport förklaras resultatet delvis i att höga betyg och en vilja att nå långt i utbildningssystemet hänger ihop med högutbildade föräldrar. Rapporten indikerar på idén om att det finns en önskan att prestera bättre än ens föräldrar och att med lägre utbildning hos föräldrarna blir även ambitionen lägre. 

Utlandsstudier vanligare om föräldrarna är högutbildade

Andelen som studerar utomlands ökar med föräldrarnas utbildningsnivå. Utlandsstudier kan vara främmande och svårt att förstå sig på och när föräldrarna själva studerat inom högskolan så är det mer sannolikt att kunskap om utbytesstudier bidrar till att det känns enklare att ta steget ut och åka på utbyte. Lärosätena gör stora informationsinsatser och har med hemvändande studenter på gymnasieutställningar/som studentambassadörer som svarar på frågor om både studier och studentliv. 

Bland 25-åringarna 2017 med forskarutbildade föräldrar hade 25 procent studerat utomlands med svenska studiemedel. För 25-åringar med föräldrar som läst eftergymnasial utbildning om minst tre år var andelen med utlandsstudier 16 procent medan den endast var 3 procent bland dem med lågutbildade föräldrar. Frågan är viktig för den visar på vilka som inhämtar interkulturella kompetenser vid utlands- eller utbytesstudier. Det är erfarenheter som premieras både inom arbetsliv och den akademiska karriären.

Forskarstudier vanligast om föräldrarna är forskarutbildade

Vid workshopen som UKÄ och Include genomförde slog det mig att aspekten av breddad rekrytering även inom akademin är skev. Att läsa ett program på tre år och ta ut kandidatexamen är någorlunda vanligt jämfört med att fortsätta med en master och vidare till forskarutbildning. Ändå ses samma mönster i den sociala snedrekryteringen till studier på forskarnivå som till studier på grundnivå och avancerad nivå. Andelen av de som påbörjar forskarstudier ökar med föräldrarnas utbildningsnivå. I årskullen 1987 var det endast 0,1 procent av de med föräldrar utan gymnasieexamen som hade börjat i forskarutbildningen senast vid 30 års ålder. Motsvarande andel var 6,2 procent bland dem som hade forskarutbildade föräldrar. 

Är då snedrekryteringen till högskolan ett problem? 

Den högre utbildningen ska vara tillgänglig för alla oavsett ens egna eller föräldrarnas bakgrund. Vi skulle även kunna se det som att utestängande strukturer skapar en ojämlik miljö som endast vissa har tillgång till. Denna typ av ojämlika strukturer i statligt finansierade verksamheter bör strategiskt motarbetas från politiskt håll.

För den enskilde finns det fördelar med högskolestudier och det gäller oavsett ens bakgrund. Det är orättvist att ens bakgrund i så omfattande utsträckning påverkar sannolikheten att studera vidare. Studier ska både berika dig som individ och samhällen i stort. Den vinst som görs avser den kunskap som du som student inhämtar och tillgodogör dig. Därtill finns det data som visar på att en högskoleutbildning ökar sannolikheten för trygga anställningsförhållanden, god hälsa, hög lön och en karriär i yrkeslivet. Nu påstår jag inte att en utbildning är allt men den är en mycket god grund för en god tillvaro och givetvis, som företrädare för studenter och doktorander, så vet jag utifrån mina egna erfarenheter hur härligt det kan vara och det vill jag att alla ska ha möjlighet att tänka sig.

Det är även en viktig fråga för samhället i stort. Snedrekryteringen leder till att personer som är väl lämpade för högre studier inte studerar. Det i sin tur bidrar till begränsning i dess jobb, möjligen hade de presterat mycket väl både i sina studier och ute i yrkeslivet. Det blir en fråga om att tillvarata den potentiella kunskapen, kompetensen och så småningom erfarenheten. 

Om Sverige vill nå våra mål med exempelvis Agenda 2030 så måste vi höja kunskapsnivån ytterligare genom att möjliggöra för fler att utbilda sig och genom att främja strukturer som stärker ett mer meritokratiskt, demokratiskt samhälle. I en tid där vissa branscher ropar högt efter fler examinerade studenter finns det en risk att vi inte bara misslyckas med att fylla samhällets bristyrken, utan även att flertal kapabla ungdomar i onödan inte får en möjlighet till vidare studier och de fördelar det kan bära med sig. 

SFS efterfrågar

SFS vill att de som åker på utbytesstudier eller studerar utomlands, de som antas eller rekryteras till högskolan och de som sedan går vidare till forskarutbildning avspeglar det svenska samhället i all dess mångfald.

Det SFS hittills har fått gehör för inom UKÄ:s granskning är diverse rapporter som tagits fram och den pågående utvärdering som sker. Det är fler är vi som har efterfrågat dessa. Nu när vi så småningom får läsa dem i sin helhet så önskar jag att vi även får ta del av goda exempel. Är det verkligen så att det som har gjorts inte har gett mer utdelning? Nyttan och det gemensamma drivet är vi (i studentrörelsen, samhället, näringslivet och politiken) eniga om, men ändå känns det som att vi gång på gång misslyckas. Så en förändring måste till – frågan är bara vad – vad tror du?