I och med den förra forskningspropositionen som presenterades 2016 meddelade regeringen att det skulle tillsättas en utredning av högskolans resurstilldelningssystem. Många inom högskolesektorn välkomnade utredningen, som skulle ta fram lösningsförslag för flera problem inom sektorn.
Ett av de mest klämmande problemen har gällt prislappssystemet, alltså ersättningssystemet för utbildning. Lärosätena får dels en ersättning för varje registrerad student omräknat till antalet helårsekvivalenter (HST), dels en ersättning för prestationer (HPR) i form av hur många högskolepoäng studenterna tar. Det här är ifrågasatt av flera skäl. Bland annat för att det styr resurser bort från de utbildningar som är i störst behov av kvalitetsförstärkningar samtidigt som det ger incitament att sänka kraven för att släppa igenom fler studenter.
Ytterligare ett problem med HPR-ersättningarna är att kurser som lämpar sig för livslångt lärande, alltså kurser på kvällstid, deltid och distans som är mer tillgängliga för yrkesverksamma, har betydligt lägre genomströmning och därmed får lägre ersättningar.
Styr- och resursutredningen (Strut) tillsattes 2017 och lämnade sitt slutbetänkande i början av 2019. Strut lade fram ett förslag om nytt resurstilldelningssystemet för högre utbildning. I modellen skulle anslagen för utbildning inte vara lika direkt kopplade till antalet studenter. Fördelningen utifrån helårsprestationer skulle tas bort helt.
Redan innan forskningspropositionen presenterades stod det klart att några av Styr- och resursutredningens förslag skulle komma med. Det gällde bland annat ändringar i högskolelagen om att stärka den akademiska friheten och förtydliga högskolornas ansvar för det livslånga lärandet. Under remissrundan var det flera remissinstanser som påtalade behovet av att ta bort HPR-delen för att uppdraget om livslångt lärande skulle få effekt. Enligt SFS sammanställning var det en av dem förslag som hade störst stöd från remissinstanserna.
En av de mycket få remissinstanser som var negativa till Styr- och resursutrednigens förslag var Riksrevisionen, trots att de själva i andra rapporter kritiserat systemet. De lyfte värdet av att ge lärosätena ekonomiska incitament för genomströmning. Problemet med detta resonemang är att HPR systemet inte gynnar genomströmning på program utan enbart möjligtvis kurser. När genomströmningen på enskilda kurser inom program går ner ökar antalet antagna studenter och vice versa. Lärosäten kan alltså i teorin få full tilldelning med nuvarande system utan att en enda student tar examen från utbildningsprogram som lärare, ingenjörer och sjuksköterskor som staten just nu verkar vara så intresserade av. Effekten blir istället att enskilda lärare, som var år får mindre resurser att jobba med, tvingas sänka examinationskraven och i sin tur utbildningskvaliteten.
Regeringen verkar delvis ha tagit till sig problemen med HPR. När regeringen öronmärkte 3 000 nya utbildningsplatser för livslångt lärande i höstbudgeten 2020 fanns den prestationsbaserade komponenten inte med. Ersättningsbeloppen ska istället betalas ut till fullo för varje registrerad helårsekvivalent. Beskedet var ett steg i rätt riktning.
HPR-prislapparna medför ett problem för samtliga utbildningar och de 3 000 nya platserna som undantas reglerna motsvarar bara en procent av alla helårsstudenter.
SFS och många med oss hoppades att regeringen i och med den nya forskningspropositionen skulle klargöra vad som ska hända med prislappssystemet. Styr- och resursutredningen föreslog ett helt nytt system. Även om regeringen inte skulle vilja gå vidare med just det förslaget, så finns det ett behov av bredare reform av systemet. Frågan lämnades dock helt obesvarad i propositionen.
Precis som vi beskrev i blogginlägget om dimensionering av forskarutbildning har det hittills bara presenterats punktinsatser trots att det som behöver åtgärdas är ett systemfel. De 3 000 nya platserna kommer inte gå att utvärdera förrän 2022 som tidigast. Då är det för sent att göra något innan nästa val. 2022 års budgetproposition läggs inte förrän efter valet.
Det finns fortfarande tid för en bredare reform av prislappssystemet, men tiden börjar bli knapp. Sista möjligheten för att lägga ett skarpt förslag blir med höstbudgeten senare i år. Sverige behöver ett nytt resurstilldelningssystem som sätter studentens lärande i centrum och sätter stopp för de kvalitetshämmande strukturer som finns idag. SFS hoppas att ansvariga politiker tar åt sig av detta och att förändring sker inom snar framtid.
Simon Edström, Ordförande SFS