Sveriges förenade studentkårer kommenterar Dick Harrisons krönika ”Engagemang och plakat hamnar snart på soptippen” i SvD Kultur (27 september 2016).
Nej, Dick Harrison, Sveriges studentkårer arbetar fortfarande inte för att sänka krav eller göra det enklare att få höga betyg. Tvärtom är studentrörelsen den mest envisa rösten för ett förändrat resurstilldelningssystem och ökat kvalitetsarbete för landets utbildningar.
Vi anser att dagens ersättningssystem för utbildning där full ersättning betalas ut först när studenten klarat kursen är direkt missgynnande för de utbildningar som har stort behov av resurser för att förbättra kurser. Snarare borde resurstilldelningssystemet baseras på deltagande, det som faktiskt påverkar undervisningen. Likaså anser vi att det sker en orättvis resurstilldelning mellan olika ämnesområden, vilket bland annat leder till alltför få kontakttimmar mellan studenter och lärare inom humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik.
Vi vill läsa utbildningar med bra pedagogiska upplägg som ger oss goda förutsättningar att klara examinationer och som bidrar till det livslånga lärandet. Men istället för att satsa på förbättringar får alltså många utbildningar som skulle behöva ekonomiska medel för utveckling minskade resurser över tid. Det tycker vi är fel. Det skapar dåliga förutsättningar för genomgående hög kvalitet på landets utbildningar.
Vi delar dock din syn på att högre utbildning fortfarande gynnar de studenter som har högutbildade föräldrar. Så ser verkligheten tyvärr ut idag. Snedrekryteringen till högskolan fortsätter på grund av att förutsättningarna för studier inte är tillräckligt goda för att möjliggöra utbildning för alla samhällsgrupper: Studiemedlet är för lågt för att räcka till levnadskostnaderna och det råder en akut bostadsbrist i nästan alla studieorter. Utan grundläggande förutsättningar, såsom inkomst och boende, blir högre utbildning i praktiken ett omöjligt alternativ för de som saknar egna ekonomiska medel och kontakter.
Om du engagerade dig i högskolepolitiken skulle du se att intresset för frågor som rör högre utbildning – bildning och utbildning – var starkt och brett både före och efter du “tog bladet från munnen”. Engagemanget finns. Och Sveriges studenter eller studentkårer är fortfarande inte de du ska sparka på om du vill förändra högre utbildning.
Kämpa med oss, inte mot oss, och rikta engagemanget mot de som ansvarar för de systematiska och finansiella förutsättningar som påverkar den kvalitetsdrivna utbildningen. Tillsammans kan vi bidra till förändring av dagens resurstilldelningssystem. Tillsammans kan vi se till att högre utbildning blir en reell möjlighet för alla och att utbildningarna är av högsta kvalitet. Tillsammans kan vi föra kunskapssamhället framåt.
Låt oss påverka politiken och rikta fokus på kvalitet och tillgång till utbildning. Dagens resurstilldelningssystem kan gott hamna på soptippen. Det är trots allt från 1993.