Efter ett halvårs tystnad kommer äntligen ett utspel från bostadsminister Mehmet Kaplan (Mp). I en debattartikel lovar han att staten ska ta större ansvar för att nya bostäder byggs. Det han inte säger är hur ansvaret ska se ut och hur många kronor regeringen har för avsikt att avsätta i vårbudgeten.
I valrörelsen lovade både Miljöpartiet och Socialdemokraterna satsningar på fler bostäder för studenter. Socialdemokraterna ville satsa en miljard för att subventionera byggandet av studentlägenheter och små hyresrätter. Miljöpartiet lovade medfinansiering till 10 000 nya studentlägenheter och sänkt fastighetsskatt på studentkorridorer.
Nu har det gått ett halvår sedan regeringen tillträdde, men inga nya åtgärder har presenterats bortsett från en översyn av reglerna för andrahandsuthyrning. Dagens debattartikel innehåller inte heller några konkreta satsningar. Det är bra att Kaplan bekräftar vår syn att staten behöver ta ekonomiskt och strukturellt ansvar för att möjliggöra bostadsbyggande för studenter. Och visst är det positivt att regeringen vill stötta kommunerna och hjälpa dem ta ansvar för bostadsförsörjningen. Men hur ska ett sådant ansvar se ut? Och hur mycket pengar kommer en sådan satsning att få kosta?
Regeringens mål är att åstadkomma 250 000 nya bostäder till år 2020. Hur många av dessa bostäder som ska gå till studenter tycks ingen veta, eller vilja säga. För att nå målet vill regeringen bland annat satsa på moderna och flexibla modulbostäder. Frågan är vad det kommer innebära för de boende i termer av trygghet och standard. Allt för ofta handlar förslag om flexibla boenden om att sänka standarden eller tumma på krav om tillgänglighet. Det är ett kortsiktigt resonemang som utgår från den felaktiga slutsatsen att bostäder för studenter kan byggas med lägre krav än andra bostäder. Sanningen är att det som förenar oss studenter är våra studier, inte vilka bostadsbehov vi har.
Vidare föreslår Mehmet Kaplan investeringar i kollektivtrafik. Det är en tanke på samma tema som Moderaterna hade när de ville utvidga sitt Sverigebygge med 20 000 studentbostäder. Vi är dock rädda att sådana satsningar bara kommer en väldigt liten del av Sverige till del. I SFS senaste bostadsrapport konstaterades att elva städer i Sverige inte kan garantera att nya studenter får en ny bostad inom ett halvår. Bostadsbristen för studenter är således en nationell kris som inte kan lösas genom att regeringen, som i exemplet, bygger mer tunnelbana i Stockholm.
Det är positivt att bostadsministern äntligen har tagit bladet från munnen och att bostadsbristen för studenter lyfts, men de konkreta åtgärderna saknas fortfarande. I regeringens vårbudget som presenteras om några veckor kommer vi få svaret på om regeringen verkligen menar allvar med att ta ansvar för att se till att fler bostäder för studenter byggs.