Flera av högskolans utmaningar går att härleda till bristen på högskolepedagogisk utveckling och implementering. Det högskolepedagogiska samtalet stannar lätt vid att det måste till mer resurser. Det är dock inte ökade resurser som är målet i sig utan en utbildning där pedagogik sätts i fokus. För att nå dit krävs en attitydförändring gentemot högskolepedagogik. Aktörer inom högre utbildning och politiker måste inse vikten av god pedagogik inom högre utbildning och hur den bidrar till hög kvalitet.
God pedagogik i den högre utbildningen är en förutsättning för effektivt lärande och studier. Genom en god pedagogik ökar möjligheten för studenten att aktivt kunna ta del av utbildningen. Alla som undervisar inom högre utbildning ska ha genomgått en högskolepedagogisk utbildning av hög kvalitet samt löpande genomgå relevant fortbildning. Eftersom dagens forskarstuderande är morgondagens akademiska lärare måste alla forskarstuderande ha en grundläggande pedagogisk kompetens. Detta fås genom högskolepedagogisk utbildning under forskarutbildningen. Undervisning ska ha samma, eller högre, betydelse och status som forskning. I de fall som krävs ska lärare prioritera undervisningen. Detta för att förhindra att lärares intresse för forskning går ut över undervisningens kvalité.
Att som lärare ha kompetens inom högskolepedagogik måste få högre status. Därför behövs meriteringssystem som tar större hänsyn till lärarens högskolepedagogiska färdigheter. Det är viktigt att högskolepedagogiska meriter kan bedömas likvärdigt, därför behöver det tas fram nationella definitioner av vad som är pedagogisk skicklighet som meriteringssystemen utgår från. Akademin har en tradition av att inte meritera pedagogisk skicklighet i samma utsträckning som vetenskaplig skicklighet, även om det är ett krav enligt högskolelagen. SFS anser att pedagogisk skicklighet ska ses som likvärdig med vetenskaplig kompetens vid lärartillsättningar och att detta aktivt ska påvisas av varje lärosäte.
Enligt Universitetskanslersämbetets (UKÄ) rapportering om lärosätenas pedagogiska utvecklingsarbete krävs flertalet åtgärder för att förbättra den högskolepedagogiska situationen i Sverige. En nationell strategi krävs för att få en långsiktighet och gemensam syn i arbetet. Denna strategi kan även innehålla förslag på hur digitaliseringens möjligheter bäst tas om hand för att främja högskolepedagogiken. Universitets- och högskolerådet (UHR) kan agera en nationell samlingspunkt för högskolepedagogiska frågor. Detta skulle kunna göras av en annan eller ny aktör men UHR kan utgöra en stabil grund.
För att främja forskning och vetenskaplig utveckling inom högskolepedagogik krävs ett antal förtydliganden av Vetenskapsrådets verksamhet samt att de får resurser att utveckla forskningsbasen. Eftersom endast hälften av de tillfrågade lärosätena angav att de såg en koppling mellan kvalitetsarbete och högskolepedagogik, vilket inte överensstämmer väl med vad SFS anser, måste det nationella kvalitetssäkringssystemet ställa hårdare krav på högskolepedagogisk utveckling.