Studentkårernas finansiering

Det ligger i såväl studenternas som lärosätenas intresse att studentinflytandet fungerar. För studenternas del handlar det om att granska så att studenterna får bra utbildningar. Lärosätena har å sin sida en skyldighet att låta studenterna medverka när viktiga beslut fattas. Dessutom bidrar studentperspektivet till kvaliteten, genom att utbildningarna utvecklas med hänsyn till studenternas efterfrågan och behov. Att studenter ska medverka är också en viktig tanke i systemet för kvalitetssäkring av högre utbildning. Det är inte minst en viktig aspekt av EU:s Standarder och riktlinjer för kvalitetssäkring inom det europeiska området för högre utbildning (ESG), något som det svenska systemet för kvalitetssäkring är utformat efter. Studenternas perspektiv behöver spela en tydlig roll när det gäller att identifiera kvalitetsbrister och utvecklingsmöjligheter i högre utbildningar.

Att statsbidraget inte täcker de fulla kostnaderna för studentkårernas verksamhet gör att de får det svårare att klara av sitt uppdrag. När det inte finns resurser att betala arvoden och löner är det färre som arbetar med verksamheten. Det blir då svårt att hinna delta, påverka och granska verksamheten i den utsträckning som är önskvärt. Det blir även mycket svårt att hinna med andra viktiga uppgifter som studentkårerna ska arbeta med, exempelvis arbetsmiljöarbete eller studiesociala aktiviteter.

I samband med att kårobligatoriet avskaffades 2009 infördes ett statsbidrag till studentkårerna. Bidraget var tänkt som en kompensation för de minskade intäkter som följde av att färre studenter anslöt sig till kåren och betalade medlemsavgift. Med ett bidrag skulle studentkårerna kunna fortsätta bedriva den verksamhet som bland annat högskolelagen, högskoleförordningen och studentkårsförordningen förutsätter. 

Den utredning som låg till grund för kårobligatoriets avskaffande, Frihet för studenter (SOU 2008:11), föreslog att studentkårerna skulle få ett bidrag om 310 kronor per helårsstudent för att täcka de minskade intäkterna. I praktiken blev det stöd som infördes bara en tredjedel av den summan och låg kvar på den nivån det första decenniet. 

2017 sedan publicerade Universitetskanslersämbetet rapporten Studentinflytandet – Kartläggning och analys av studentinflytandets förutsättningar efter kårobligatoriets avskaffande (UKÄ rapport 2017:4). Där identifierade UKÄ ett problem med att studentkårerna är underfinansierade, att olika studentkårer har väldigt skilda förutsättningar, och att många kårer står i en beroendeställning till sina lärosäten. UKÄ skriver att ”den viktigaste åtgärden är att finansiera studentinflytandet mera fullt ut och på ett mer jämlikt sätt”.  Universitetskanslersämbetet rekommenderar att tre- eller fyrfaldiga statsbidraget till studentkårerna. SFS delar den bild som UKÄ landade i. 

I och med budgetpropositionen 2020 har regeringen och samarbetspartierna dock föreslagit att höja statsbidraget med 65 procent, från 106 kr  till ca 175 kronor per student. Efter att höjningen träder i kraft kommer den att behöva utvärderas för att avgöra om den var tillräcklig för att stärka studentkårernas oberoende.

Statsbidraget till studentkårerna ingår i statsbudgetens utgiftsområde 16, anslagspost 2:67. Det betalas ut till respektive lärosäte i form av ett stöd för studentinflytande. Det är sedan lärosätenas uppgift att fördela pengarna till studentkårerna.