Studiemedlet ska till fullo täcka studenters faktiska utgifter och möjliggöra en skälig levnadsstandard. SFS anser att studiemedlet ska vara balanserat mellan lån och bidrag. Samtidigt är en högutbildad befolkning något som kommer gagna hela samhället.
Den svenska högskolan har förändrats, men studiemedelssystemets utveckling har stannat. Studiemedelssystemet har inte anpassats efter Bolognaprocessen, som gjorde att utbildningarna på avancerad nivå blev ett år längre i och med övergången från magister till master. Det har bidragit till minskade möjligheter att påbörja fler utbildningar/kurser än ett kandidatprogram och en master. Möjligheterna att läsa sommarkurser med studiemedel finns men minskar valbarheten att påbörja en annan utbildning/kurs under eller efter avslutad examen.
Eftersom det svenska studiemedelssystemet inte följt högskolans utveckling med längre och fler program, ett livslångt lärande och betoningen av högskolans bildningsuppdrag behövs det en utökning av antalet sökbara studiemedelsveckor. SFS anser att antalet veckor det går att söka studiemedel för ska utökas från 240 till 320. Att utöka antalet veckor går i linje med det utökade antalet utbildningsprogram och deras längd.
Idag är antalet bidragsveckor och låneveckor sammanlänkade. Det innebär att om du studerar en termin och bara sökt bidrag från CSN förbrukar du även din rätt till lån från CSN under motsvarande antal veckor. Exempelvis går det inte att bara söka bidrag ett visst antal veckor för att spara på sina veckor man kan få lån på. Detta är ett system som straffar individer som väljer att bara söka bidragsdelen av CSN. CSN bör inte styra hur man finansierar sina studier genom att pressa studenter att belåna sig själva, utan CSN bör vara en möjlighet att finansiera sina studier, oavsett om man mottagit bidrag tidigare. SFS tycker inte man bör straffa de som endast väljer att söka bidragsdelen av CSN. Således vill vi att man delar upp bidragsveckorna och låneveckorna och att man förbrukar veckorna var för sig. Ett livslångt lärande innebär att det ska vara möjligt att när som helst i livet söka sig till högre utbildning. Därför borde åldersbegränsningen för hur sent i livet det går att söka studiemedel ändras till pensionsåldern. Samtidigt ska studieskulden alltid avskrivas vid pension eftersom frånvaron av avskrivning skapar dåliga incitament för individer att söka sig till utbildningar som leder till yrken med en låg inkomst och att studera senare i livet. Möjligheten att utbilda sig såväl som att finna sin väg till högre utbildning ska vara samma såväl sent som tidigt i livet. Mer om detta kommenterade SFS i remissvaret till Bättre studiestöd för äldre.