UKÄ utkom nyligen med sin första delrapport om hur högskolan har påverkats av coronapandemin. En aspekt i denna delrapportering är vilka pedagogiska och tekniska hinder pandemin inneburit och här sammanfattar fem organisationer sina synpunkter och SFS är en av organisationerna. Åsikterna är relativt samstämmiga kring vad som varit positivt och negativt och SFS ser främst att de olika organisationernas rapporteringar ringar in ett behov av ökade satsningar på högskolepedagogik och tillgänglighet. I detta blogginlägg sammanfattar vi delrapporten och vad SFS menar bör göras framöver.
SFS var en av de organisationer som besvarade UKÄ:s enkät som ligger till grund för rapporten. De andra organisationer var Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), Svenskt nätverk för pedagogisk utveckling inom högre utbildning (Swednet), Nätverket för IT i högre utbildning (ITHU) och Samordnarnätverket för nationella medel för riktat pedagogiskt stöd. De frågor vi och de andra aktörerna svarade på var följande:
- Vilka pedagogiska utmaningar och möjligheter hade övergången till distansundervisning 2020?
- Vilka tekniska utmaningar och möjligheter hade övergången till distansundervisning 2020?
- Vilka förändringar kan komma att bli bestående och vilka kommer att upphöra?
Pedagogik
På första frågan ”Vilka pedagogiska utmaningar och möjligheter hade övergången till distansundervisning 2020?” har de fem organisationerna sammantaget uppgett att de positiva erfarenheterna varit att
- den snabba omställningen höjt det digitala självförtroendet hos såväl lärare och studenter.
- medvetenheten kring pedagogik har höjts.
- digitala undervisningsmetoder har utvecklats och förbättrats.
- samarbetet mellan kollegor, enheter och andra lärosäten har blivit bättre.
SFS noterar att den hastiga omställningen inneburit att både lärosätesledningar och lärare sett värdet av högskolepedagogik på ett sätt som de inte gjort tidigare och fått ny insikt om värdet av högskolepedagogisk och digital pedagogisk kompetens. Som Swednet kommenterar i sitt enkätsvar:
Detta resulterade i en hög belastning på de högskolepedagogiska enheterna som plötsligt skulle lösa “alla” problem, svara på nya frågor och säkra stöd och kompetensutveckling av “alla” lärare på kort tid. Samtidigt upplevde vi vid de högskolepedagogiska enheterna att det, inte minst i ledningarna, fanns en orealistisk tilltro till vår kompetens att lösa komplexa frågor som i många fall berörde områden som låg utanför våra ansvarsområden (och på samma sätt förväntades lärare lösa situationer där de inte ägde hela frågan).
Swednet
Även SUHF:s skrivning om högskolepedagogisk kompetens är intressant att lyfta här.
De högskolepedagogiska frågorna och resurser för det behöver aktualiseras (igen). Det behövs mer samordning och stöd nationellt. Övergången till digital undervisning är INTE billigare, det kräver MER resurser om vi också ska ta tillfället att öka kvaliteten. Ett helhetsgrepp behövs.
SUHF
SUHF betonar liksom SFS att nationell samordning behövs på flertalet områden så att inte varje lärosäte uppfinner egna lösningar på sektorsgemensamma problem, t.ex. kring examinationer.
Vad gäller de negativa erfarenheterna eller utmaningarna som omställningen inneburit har de fem organisationerna sammantaget angivit:
- Brister i att överföra praktiska moment (t.ex. laboration, konstnärliga moment) till det digitala formatet
- Brister i studenters arbetsmiljö (d.v.s. hemmiljön och arbetsbelastning mm.)
- Försämrad interaktion mellan studenter och mellan student och lärare
- Stora brister i rättssäkerheten vid de digitala examinationerna
- Brist på lika behandling i och med att studenter har olika förutsättningar att ta till sig den digitala pedagogiken, men också att den många gånger är ekonomisk kostsam för individen
- Svårigheter att anpassa undervisningen för studenter i behov av särskilt pedagogiskt stöd
- Stress och hög arbetsbelastning hos lärarna
En annan intressant aspekt som ITHU lyfter handlar om hur fokuset på att få till de tekniska bitarna har överskuggat vikten av pedagogiken.
En utmaning i omställningen har varit att få utgångspunkten i arbetet att vara pedagogisk. Det har funnits en tendens av att teknikanvändningen har överskuggat de pedagogiska tankarna. Lärare bestämde sig i hög utsträckning för vilket verktyg de skulle använda innan de närmare undersökt vilket verktyg som var det mest lämpliga för situationen och syftet.
ITHU
SFS har liksom de andra organisationerna sett brister i studenternas arbetsmiljö, vilket i pandemin till stor del varit hemmiljön då bibliotek och campus stundtals hållit helt stängt. Studenter har inte alltid optimala hemmiljöer avseende storlek på boendet, ergonomi, tillgång till utrustning som krävs för hemarbete, m.m.
Teknik
Vad gäller de tekniska möjligheterna har organisationerna angett:
- Ofta bristande tillgänglighet i digitala föreläsningar vilket kräver bättre teknisk utrustning som kamera och mikrofon.
- Bristande tekniska förkunskaper hos lärare och studenter
- Brist på tillgång (och dyrt) med teknisk utrustning
- Dåliga internetuppkoppling
- Problem med Zoom
Som Samordnarnätverket för nationella medel för riktat pedagogiskt stöd uppgivit vad gäller tillgänglighetsaspekten i den digitala pedagogiken
För att bibehålla tillgängligheten i digitala föreläsningar krävs bra teknisk utrustning som kamera och mikrofon samt en kompetenshöjning hos undervisande personal i exempelvis mikrofonteknik och att skapa en bra ljudmiljö, för att inte bygga in onödiga hinder i undervisningen. (…) Campusbaserad undervisning och digitala föreläsningar som sker i realtid teckenspråkstolkas i regel. I perioden av distansundervisning har förinspelade föreläsningar utgjort en oväntat stor del av undervisningen. Dessa har vid flertalet lärosäten textats eller undertextats för att göras tillgängliga, medan istället tolkning av filmerna har erbjudits vid några lärosäten (…) Konsekvensen för många teckenspråkiga studenter har varit att en stor del av undervisningen erbjudits textbaserad på skriven svenska (och engelska) eftersom även de föreläsningarna när de förinspelas endast blir tillgängliga genom text. Att endast mindre delar av undervisningen ges på studenternas första språk – teckenspråk – kan även skapa hinder för utvecklingen av ett levande språk på teckenspråk i de ämnesområden studenterna bedriver sina studier.
Samordnarnätverket för nationella medel för riktat pedagogiskt stöd
ITHU uppgav att när lärosätena öppnade under hösten 2020 och då många studenter och lärare återvände till campus provades hybridundervisining med både studenter i sal och på distans via Zoom. Dock var väldigt få salar på campus utrustade för bra hybridundervisning eftersom det kräver flera kameror, mikrofoner och skärmar så att alla ser och hör varandra. Vidare skriver ITHU (se citat)
Risken är stor att distansstudenterna känner sig som åskådare och har svårt att komma till tals. Aktivt kollaborativt lärande i hybridmiljö ställer nya krav på pedagogisk 9 skicklighet, organisatoriskt lärande och tekniska lösningar. Här behövs erfarenhetsutbyte, nya rekommendationer och förmodligen också ombyggnader av många klassrum.
ITHU
Vilka av dessa förändringar tror ni kommer att vara bestående och vilka komma att upphöra?
Här för att stanna:
- Digitala och förinspelade föreläsningar och möten
- Mindre resande
- Ett ökat samarbete inom och mellan lärosäten
Här för att upphöra:
- Praktiska moment via Zoom
- Vissa typer av tentamen via Zoom
- Total avsaknad av campusbaserad undervisning
Majoriteten av de fem organisationerna tror på ett hybridupplägg mellan campusbaserad undervisning och digital undervisning. Det kommer troligen blir mer naturligt att ha både möten och vissa undervisningsmoment på distans, vilket kommer minska resandet, tror flera.
Flera tror och framförallt hoppas på ökad nationell samordning i flera frågor som rör pedagogik, juridik, organisation, m.m.
Swednet noterar att situationen dragit till uppbyggnaden av högskolepedagogisk forskning då många projekt för att beforska den aktuella situationen har initierats. Detta ser SFS som mycket positivt.
SFS slutliga reflektioner på sammanställningen om coronapandemins inverkan på pedagogiken
SFS noterar en stor samstämmighet och många kloka synpunkter bland de fem organisationerna som svarat på UKÄ:s frågor kring hur högskolan påverkats av pandemin. Sammantaget går det att se flera positiva effekter men också en rad negativa effekter.
SFS ser framförallt att pandemin ringat in behovet av en stor satsning på högskolepedagogik och ett särskilt lyft vad gäller pedagogiska stödåtgärder för studenter i behov av särskilt pedagogiskt stöd. När pandemin är över och nya undervisningsupplägg kommer att införas på många lärosäten och utbildningar, behöver pedagogiken hålla hög kvalitetet och inte minst vara anpassad till studenter med funktionsvariationer.
Erfarenheterna av pandemin styrker SFS i tron på att vi fokuserar på rätt saker i och med att vi har högskolepedagogik och tillgänglighet som fokusfrågor för i år och ger oss stor motivation till att fortsätta arbete med dessa frågor.
SFS vill bland annat se:
- Att samtliga lärare får ta del av ett digitalt högskolepedagogiskt lyft med tid i sina tjänster för pedagogisk utveckling och att de högskolepedagogiska utvecklingsenheterna och nätverken får stärkta resurser för att möta denna efterfrågan
- Att högskolesektorn via SUHF tar fram en nationell strategi för högskolepedagogisk utveckling samt att universitets- och högskolerådet får ett främjandeuppdrag för högskolepedagogiska frågor.
- Att Vetenskapsrådet stärks i sin roll för att främja högskolepedagogisk skicklighet genom att inrätta en forskarskola och se till att det finns en professor i högskolepedagogik i den utbildningsvetenskapliga kommittén.
- Att högskolepedagogisk utveckling tydligare ingår i det nationella kvalitetssäkringssystemet.
- Att forskarstuderande får bättre möjligheter till högkvalitativ högskolepedagogisk utbildning.
- Att Universitets- och högskolerådet får i uppdrag att utreda de pedagogiska stödåtgärderna och deras kvalitet för att ta fram en nationell definition av vad som avses med pedagogiska stödåtgärder och en standardiserad miniminivå för pedagogiskt stöd.
Det går inte att vänta längre utan det är dags att agera nu för att se till att alla studenter får den utbildning de förtjänar. Inte minst för individerna själva, men också för Sveriges framtida kompetensförsörjning och roll som kunskapsnation.