All högre utbildning ska vara tillgängligt utformad för alla. Examinationsformer, undervisningsmiljöer och läroverktyg behöver utvecklas bortom normer för hur undervisning traditionellt bedrivits. Utöver en utvecklad och tillgänglig högre utbildning finns det behov av pedagogiska stödåtgärder.
En funktionsnedsättning ska inte vara hinder för någon att söka sig till högre utbildning. Bristande pedagogiska stödåtgärder eller lokaler som inte tillgänglighetsanpassats ska inte heller vara anledningar till att en student avbryter sina studier. Därför är det av stor vikt att medel till pedagogiska stödåtgärder aldrig äventyras i lärosätenas budgetar. SFS kräver också att det på nationell nivå alltid ska finnas en säkrad finansiering för pedagogiska stödåtgärder.
Det finns inga nationella riktlinjer för vad som avses med särskilda pedagogiska stödåtgärder. Avsaknaden av nationella riktlinjer bidrar till en obalans mellan de svenska lärosätena i utbud och utformning av pedagogiska stödåtgärder. Det finns inte heller en miniminivå för vad en student kan förvänta sig för stöd som antagen vid en kurs. Därför vill SFS att riktlinjer bereds för en nationell samsyn. Med en gemensam definition vill SFS se en standardiserad grundpalett med pedagogiska stödåtgärder. Det pedagogiska stödet ska sedan kunna individanpassas för att möta den enskilda studentens behov.
Information om tillgängliga stödfunktioner ska vara tydlig för såväl presumtiva som antagna studenter. Bristande information om tillgängliga pedagogiska stödåtgärder ska inte heller förhindra utlandsstudier. För att säkerställa tillgängligheten till pedagogiska stödåtgärder vid de svenska lärosätena föreslår SFS att Universitets- och högskolerådet ges i uppdrag att utreda de pedagogiska stödåtgärderna och deras kvalitet för att ta fram en standardiserad miniminivå för pedagogiskt stöd.