Under en längre tid har resurserna till högre utbildning urholkats på grund av hur systemet för resurstilldelning är konstruerat. Resurstilldelningssystemet, som är avsett att vara kostnadseffektivt har i längden blivit inkonsekvent styrande men konsekvent kvalitetsurvattnande. Resurstilldelningssystemet ger otillräckliga förutsättningar för hela högskolans verksamhet och begränsar högskolans möjlighet till utveckling. SFS jobbade med frågan om urholkning inom ramen för den treåriga fokusfrågan “Resurser till högre utbildning” åren 2016–2019.
Ett problem i finansieringen av högre utbildning är att anslagen inte räknas upp i takt med inflationen. Varje år görs en pris- och löneomräkning för att anslagen ska följa den allmänna prisutvecklingen i samhället. Men i uppräkningen görs varje år ett “produktivitetsavdrag”, vilket innebär att anslagen inte ökar i samma takt som kostnaderna. Grundtanken är att lärosätena varje år ska jobba lite effektivare. Det finns dock ingen evidens för att verksamheten faktiskt går att effektivisera år efter år med bibehållen kvalitet. På sikt innebär det att lärosätena inte har råd att anställa lika många lärare som tidigare. Det är ett hot mot kvaliteten inom den högre utbildningen.
Urholkningen inom högskolan sedan 1990-talet har beskrivits mer ingående av Sveriges universitetslärare och forskare i rapporten “Systemfel i kunskapsfabriken” från 2018.
Detta är inget unikt för högskolan, utan liknande mekanismer finns i hela den statliga organisationen samt på regional och kommunal nivå. Det påverkar skola, vård och omsorg, rättsväsendet, mm. På senare år har problemet med effektiviseringskrav och produktivitetsavdrag uppmärksammats allt mer, inte minst inom de kommunala budgetar och hur det påverkar skolan.
Effektiviseringskraven och urholkningen av högre utbildning pågår fortfarande. 2019 var produktivitetsavdraget i statsbudgeten 1,27 procent och 2020 var det hela 1,47 procent. Minskning läggs på minskning. För varje år dras svångremmen åt lite till.
SFS ser att denna utveckling är väldigt bekymmersam och vill att anslagen räknas upp i samma takt som kostnaderna för att kunna behålla god kvalitet i högre utbildning.