På första advent önskade vi oss ett bättre bostadsbidrag. Nu på andra advent önskar vi oss..
Att Universitetskanslersämbetet får i uppdrag att genomföra en kartläggning av hur lärosätena arbetar med individuell studieplan, ISP.
Snön har lagt sig i vårt land, en statsminister vi har fått. Ledigheten närmar sig med tid för reflektion och eftertanke. SFS har funderat och funnit vad vi önskar oss: en kartläggning av doktorandernas individuella studieplanerna (ISP) med förslag om hur lärosätenas användning av ISP kan förbättras. Men först.
Vad är ISP?
Eftersom innehållet i doktorandutbildningar skiljer sig så mycket från person till person, får alla doktorander individuella studieplaner som beskriver vad doktoranden ska göra för att uppnå examensmålen. Planen innehåller saker som vilka kurser man läser, hur handledningen är organiserad och vilka åtaganden man gör i övrigt. ISP är en formell överenskommelse mellan doktoranden, handledarna och universitetet. På så sätt kan den både ställa krav och skydda doktorandens rättigheter.
Problem
En välfungerande ISP är viktig för att säkra rättssäkerheten och kvaliteten i forskarstudierna. Den blir också viktig för doktorander som individer, eftersom den styr så stora delar av ens tillvaro. Men hur bra fungerar allt i praktiken?
År 2015 granskade Universitetskanslersämbetet, UKÄ, drygt 900 individuella studieplaner. För de flesta av doktoranderna fanns en individuell studieplan, men samtidigt fann UKÄ också flera brister i innehållet av dessa. Den mest frekventa var brist i regelbunden uppföljning., vilket konstaterades i cirka 41 procent av de granskade studieplanerna. Även vad gäller högskolans åtaganden fann UKÄ brister i var fjärde studieplan.
I den senaste version av undersökningen “Hur mår doktoranden” (2021) som Fackförbundet ST och SFS står bakom svarade 40 procent av doktoranderna att de upplever någon form av problem kopplat till ISP:n: Var tredje tyckte inte att den var meningsfull och var tionde angav att den bidrog till stress.
Det finns stora skillnader i hur ISPer hanteras för olika doktorander. Hanteringen skiljer sig åt på olika lärosäten och ibland även mellan olika fakulteter, institutioner och avdelningar inom lärosätet. Det är inte nödvändigtvis ett problem i sig, men det innebär att det är svårt att få en överblick kring vilka förbättringar som kan göras för att ISP:n ska öka tryggheten och medföra ett stöd för den enskilda doktoranden, och hur en kan uppnå en god balans mellan ISP som ett juridiskt dokument och som ett projektledningsverktyg.
Vår önskan
Att så många studieplaner har brister, och att så många doktorander beskriver problem kopplade till dem, tycker vi gör det angeläget att ta ett helhetsgrepp kring systemet. Vi efterfrågar att UKÄ tar fram en uppdaterad problembeskrivning, och kommer med förslag för hur man kan åtgärda problemen. De mest prioriterade frågorna att besvara bör vara:
- Vilka krav som finns gällande ISP:ns innehåll,
- Hur ISP:er följs upp under utbildningens gång,
- I vilken grad används ISP för att specificera vilka resurser doktoranderna ska ha tillgång till under utbildningen, och
- Hur kan ISP:ers användbarhet öka för doktoranderna?
Skrivet av: Linn Svärd, SFS ordförande, och Pil Maria Saugmann, SFS-DK:s ordförande.