Det här är den fjärde delen av SFS bloggserie om Internationaliseringsutredningen. Läs även de föregående inläggen om uppehållstillstånd, utlandsetablering och internationalisering på hemmaplan.
Utredningens förslag: Universitet och högskolor ska kunna använda andra språk än svenska.
Det här är vi glada för. Alla ska kunna vara med och påverka utbildningens utformning.
Enligt språklagen ska myndigheter använda svenska som arbetsspråk. Det gäller även universitet och högskolor. Engelska har visserligen en stark ställning inom både forskning och utbildning. Men om en institutionsstyrelse ska besluta om en förändring av en utbildning, så måste det ske på svenska.
Om högre utbildning ska uppnå 100 % internationalisering så måste även beslutsprocesserna ha ett internationellt perspektiv. Att inga beslut får tas på andra språk än svenska är dock ett stort hinder. Visserligen får delar av beslutsprocessen genomföras på engelska, men alternativet att blanda språk är inte tillräckligt inkluderande. Dessutom är det otympligt och tenderar att undvikas.
I praktiken är det svårt för internationella studenter att delta i beslut som påverkar dem. Trots att studenterna har rätt att delta i utvecklingsarbete. Trots att vissa utbildningar har väldigt många internationella studenter.
I praktiken kan många utländska lärare inte vara med och besluta om kursplaner för kurser de ansvarar för.
Även om förslaget blir verklighet kommer svenska användas för det mesta. Men i sammanhang där alla inblandade behärskar ett gemensamt språk annat än svenska, kommer processer kunna bli mycket mer inkluderande. Det skulle leda till att internationella studenter blev mer delaktiga. På så sätt skulle det stärka studentinflytandet.
Nästa inlägg handlar om förslag till studentorganisationer.