I morse presenterade regeringen sitt förslag till statsbudget för 2023. I ett osäkert omvärldsläge, med stigande inflation och väntad lågkonjunktur är det en stram budget som läggs fram. Inför en lågkonjunktur är det vanligt att se att utbildning byggs ut för få fler i sysselsättning. Men i regeringens budgetproposition finns inga förslag som bidrar till att fler söker sig till högre studier – tvärtom är flera förslag direkt skadliga för Sveriges framtid som kunskapsnation.
SFS har tidigare kommenterat hur den nya regeringens politik i Tidöavtalet skulle påverka studenterna, bland annat vissa förslag gällande lärarutbildningar. SFS sammanfattar här hur regeringens budgetproposition för 2023 påverkar studenterna.
Höjd ränta på studielån
Innan valet meddelade samtliga regeringspartier i SFS valkompass att de motsatte sig en höjning av räntan på studielån. Detta har SFS fortsatt att lyfta, senast med en debattartikel i Svenska Dagbladet.
I propositionen meddelas nu att regeringen går vidare med en höjd ränta på studielån. Regeringen bryter därmed sitt vallöfte till studenterna. Räntan ska framförallt höjas för att täcka de ökade kostnaderna som kommer av det nya omställningsstudiestödet. SFS ser en stor risk att snedrekryteringen till högre utbildning ökar.
Regeringen motiverar även höjningen med att studielånet ska bli mer likt ett vanligt lån. Men att likställa studielånet vid ett vanligt lån är mycket uppseendeväckande, liksom SFS även lyft fram i vårt remissvar.
Vad innebär höjningen i praktiken? Räntan kommer liksom tidigare att beslutas årligen av riksdagen. Men räntan för studielån kommer hädanefter att beräknas utifrån en ny modell. Den ska inkludera att låntagare kommer att betala för de beräknade förlusterna på studielånet. Förlusterna har tidigare till större del betalas av staten.
Enligt propositionen innebär höjningen att påslaget på räntan för studielån blir 0,46 %. Det är dock svårt att säga exakt vad höjningen blir. Centrala studiestödsnämnden, CSN, ges i uppdrag att ta fram ett exakt räntepåslag.
Räntehöjningen gäller alla med studielån tagna efter 1989. För att förmildra konsekvenserna av de ökade kostnader för räntehöjningen kan de som tagit lån mellan 1 juli 2001-31 december 2021 ansöka om ändrade betalningsvillkor. Då kan låntagaren få en ny återbetalningstid fastställd. Återbetalningstiden fastställs till max 25 år eller det lägre antal år som återstår till dess att låntagaren fyller 64 år. SFS har tidigare avstyrkt förslaget i sin helhet, men tycker att det är bra att möjlighet finns för ändrade betalningsvillkor. SFS tycker dock att det är anmärkningsvärt att denna möjlighet inte kommer att ges nya låntagare.
Studiemedlet justeras (nästan) mot inflationen
Studiemedlet för 2023 ökar med 8,7%, då det justeras mot prisbasbeloppet. Prisbasbeloppets funktion är att vissa statliga stöd ska följa inflationen. Det är mycket viktigt för att stöden inte ska urholkas över tid. SFS menar att det är glädjande att studiemedlet höjs i en tid då studenter har svårt att klara ekonomin. Inflationen har dock fortsatt att öka – nu ligger den på 9,7%. Höjningen är därför inte en reell ökning och otillräcklig för att täcka studenternas ökade kostnader. Detta lyfte även SFS ordförande Linn Svärd i veckan. Om studenter inte kan leva på studiemedlet är risken stor att fler inte fullföljer sina studier.
Minskade medel till utbildning
Enligt SFS beräkningar innebär regeringens förslag en nedskärning av högskolornas ersättningsbelopp motsvarande 4,4 %. Risken är stor att utbildningarna nu försämras.
Med anledning av den synnerligen höga inflationen under 2022 blir det särskilt viktigt att uppräkningen också följer med kostnadsökningarna. Anslagen måste öka (i nominella tal) för att lärosätena ska kunna bedriva samma verksamhet som året innan. I annat fall handlar det om en nedskärning. Statens budget räknas upp varje år i en pris- och löneomräkning (PLO). Så här ser den generella pris- och löneomräkningen ut enligt regeringens finansplan för 2023:
Lärosätenas lönekostnader beräknas öka med 0,49 %. I detta ingår en löneuppräkning om 2,31 % för varje anställd, något som i sig ligger ganska lågt (facken inom industrin har till exempel begärt 4,4 % löneökningar). Från detta så görs ett produktivitetsavdrag om -1,82 %, som utgör en direkt nedskärning. Egentligen skulle löneindex behöva vara kring 3 % för att täcka förväntade löneökningar.
Lärosätena får en höjning med 1,97 % för att täcka deras ökade hyreskostnader. Det är samtidigt som de flesta lärosäten räknar med hyreshöjningar på runt 10 % nästa år och är alltså långt ifrån tillräckligt. Vidare höjs komponenten “övriga förvaltningskostnader” med 2,16 %. Det kan till exempel vara resor, olika maskiner, datorer och inventarier – kostnader som kan antas öka i ungefär samma takt som den allmänna inflationen. Därför hade den egentligen behövt ligga kring 10 %.
Olika statliga verksamheter har en mix av lönekostnader, lokalkostnader och övriga kostnader. När man räknar ihop allt landar regeringens uppräkning på 1,36 % för högskolesektorn. Egentligen skulle det behöva ligga på ca 5,8 % för att täcka kostnadsökningarna.Det är svårt att se hur lärosätena ska kunna upprätthålla samma utbildningskvalitet trots detta som i all väsentlighet kan beskrivas som en nedskärning.
Färre utbildningsplatser
Antalet utbildningsplatser vid universitet och högskolor minskar. Detta beror i första hand på att den tillfälliga utbyggnaden i samband med coronapandemin fasas ut.
Utbildningsplatserna i sig är inte ett politiskt beslut, men det är starkt styrt av budgeten. Varje lärosäte får ersättning upp till en viss totalnivå, det så kallade takbeloppet. Även om ersättningsbeloppen (“prislapparna”) för antalet studenter och helårsprestationer kan motsvara en högre summa, så utgör takbeloppet en gräns för hur höga anslag som kan betalas ut.
Om prislapparna ökar utan att takbeloppet förändras, så innebär det i praktiken att ett lärosäte kan behålla utbildningsplatserna med bibehållna anslag. Och om takbeloppen minskar, så kommer lärosätenas intäkter att sjunka och de kan behöva dra ner på antalet utbildningsplatser. Det är lärosätena som fattar beslut om antalet utbildningsplatser, men i praktiken är de starkt styrda av prislapparna och takbeloppen.
Under pandemin byggdes högskolorna ut med fler utbildningsplatser, varav en del var tillfälliga. Redan i budgetpropositionen för 2022, som lades fram av Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regering 2021, var prognosen att antalet platser skulle minska under 2023. Den nya regeringens förslag gällande takbelopp ligger ungefär i linje med den tidigare regeringens beräkningar.
Sedan hösten 2021 har det dock inträffat viktiga förändringar i omvärlden som påverkar efterfrågan på högskoleutbildning: Förra årets högkonjunktur har ersatts av en nedgång, och finansminister Elisabeth Svantesson har meddelat att hon förutspår att Sverige under 2023 sannolikt kommer att gå in i en recession. En förväntad ökad arbetslöshet i kombination med större årskullar leder till att efterfrågan på utbildning förväntas öka under nästa år. Under 2022 har riksdagen även fattat beslut om att införa ett nytt omställningsstudiestöd för yrkesverksamma, som träder i kraft 2023. Enligt vissa beräkningar kommer det att leda till att ytterligare 20 000 individer söker sig till högskolan. Konkurrensen om antalet utbildningsplatser kommer alltså att hårdna betydligt mer än vad vi visste för ett år sedan. Troligtvis kommer det att leda till undanträngningseffekter, där många ungdomar inte blir antagna till de utbildningar de vill gå.
Bostäder och byggande
Investeringsstödet för nybyggnation av hyresbostäder och bostäder för studerande fortsätter att avvecklas. Det är anmärkningsvärt då bostadsbristen för landets studenter är stor samtidigt som kostnaderna för att bygga fortsätter att öka. Regeringen säger samtidigt att man vill se reformer för att öka byggandet. För detta föreslås en översyn av Boverkets bygg- och konstruktionsregler. Det återstår att se om detta leder till mer nybyggnation samtidigt som investeringsstödet fortsatt avvecklas.
Regeringen föreslår inga av de för studenter nödvändiga förändringar av bostadsbidraget. Regeringen föreslår förvisso en förlängning av det tillfälliga tillägget till bostadsbidraget för barnfamiljer, t.o.m. 30 juni 2023. Det är bra att ett särskilt stöd för barnfamiljer finns tillgängligt när levnadskostnader och kostnad för bostad förväntas öka.
Men samtidigt genomförs ingen höjning av bostadsbidraget. Det är problematiskt när hyreshöjningar är att vänta för studenter och studenters ekonomiska marginaler i övrigt minskar. Regeringen går inte heller vidare med förslagen från Utredningen om bostadsbidrag och underhållsstöd – minskad skuldsättning och ökad träffsäkerhet, BUMS, som vore nödvändiga för att öka träffsäkerheten i bidraget, särskilt för studenter. De förslag som regeringen inte går vidare med innefattar förslag för minskad skuldsättning, som särskilt drabbar studenter. Risken att bli återbetalningsskyldig har SFS tidigare visat är en av de främsta anledningarna studenter avstår från att söka bostadsbidraget.
Övrigt
Det finns ytterligare ett antal områden som påverkar många studenter i varierande utsträckning.
I budgetpropositionen finns en satsning på 2,1 miljarder till regionerna för psykisk ohälsa, vilket kan komma studenter till del. SFS saknar uttryckliga satsningar på Studenthälsan i budgetpropositionen.
Anslaget för sjukpenning och rehabilitering sänks, som bland annat används till studerandes sjukperioder. SFS hoppas att regeringen under sin mandatperiod utreder frågan om deltidssjukskrivning för studenter vidare.
Myndigheten Universitets- och högskolerådet, UHR, får minskade anslag. Sänkningen motiveras inte närmare i propositionen men är något som SFS kommer att fortsätta bevaka.
Statsbidraget för studentinflytande, som går till studentkårerna för att de ska kunna bedriva sin verksamhet, föreslås ligga kvar på oförändrad nivå för åren 2023-2025. Det är positivt att summan inte minskar, men vi efterfrågar fortsatt en ökning i och med inflationen. SFS har sedan tidigare förespråkat en höjning av statsbidraget, något som även UKÄ tidigare framhävt i en kartläggning. En höjning hade varit särskilt viktigt nu när inflation och ökade kostnader för studentkårerna i realiteten innebär att värdet på statsbidraget minskar när det ligger kvar på samma nivå som tidigare år.
De statliga anslagen för Kompetenslyft för klimatomställningen halveras för 2023 och avvecklas helt till 2025. Kompetenslyft för klimatomställningen är ett initiativ för kompetensutveckling som anses vara särskild viktig för samhällets klimatomställning och har bland annat finansierat ett uppdrag till lärosäten att ta fram öppen nätbaserad utbildning och utbildning för klimatomställning. SFS ser mycket negativt på att denna satsning avvecklas då behoven av kompetensförstärkning är mycket stora för att klara klimatomställningen. Detta särskilt i kombination med mer generella minskade medel till utbildning som nämnts ovan. Vi vet att forskning och utbildning är centrala för klimatomställningen och välkomnar framtida förslag från regeringen om hur dessa kan stärkas.
För lärarutbildningarna meddelar regeringen att den avser göra insatser för att höja utbildningskvaliteten, samt att få fler att söka, påbörja och examineras från lärarutbildningarna. Regeringen föreslår även att utveckla och utöka satsningen på övningsskolor och övningsförskolor inom verksamhetsförlagd utbildning (VFU) för förskollärar- och lärarutbildningen.
Sjukhusfysikerutbildningen lyfts fram som ett bristyrke, där regeringen föreslår en satsning för att säkerställa regionernas medverkan i utbildningen, för att praktiska moment ska kunna genomföras.
I propositionen finns även ett fokus på utbildningar som ska stärka Sveriges beredskap, med förslag som en särskild satsning på forskning vid Försvarshögskolan, samt förstärkning av sjöbefälsutbildningarna.